Study hard

12.03.2015 kl. 19:58
Frida S

Alla drar till Stockholm, hört att de var bra där. Vänd dig inte om, vänd dig inte om

Jag är tillbaka i Stockholm och jag tänker på hur jag skrev åt Louise när hon var påväg ner hit, att det är ju här vi ska vara nu. Det är ju bara så rätt. Och fast jag ibland känner att jag går lite sönder av saknad, så försöker jag tänka att det finns så många värre saker än att ha ett långdistansförhållande. Det är ju ändå bara lite vatten mellan oss. Han hälsar ju på och det finns hur många sätt som helst att hålla kontakten. Försöker jag tänka. Kommer ihåg hur Lina sa att det går ju, när en ändå ser ett slut på det. Att man får bo i samma stad om ett par månader igen.

Därför är jag ändå så oerhört pepp på allt vad Stockholmvåren kommer innebära. Jag bara väntar på att min praktik ska börja, att gatorna ska bli helt grusfria och jag kan börja använda sneakers dagligen. Känna vårsol och klara av att vistas utomhus utan att frysa fingrarna av sig när man glömt handskarna. Så länge jag väntar lyssnar jag på det här

 

Frida S
31.01.2017 kl. 17:52

Where can I find peace in the city? As I found in the eyes of yours

På grund av bristande motivation har bloggen lite lämnats åt sitt öde under hösten. Så först en brief update.

Om exakt en vecka åker jag till Nykarleby för att spendera jullov där. Jag kan inte på något sätt förstå att den här hösten redan är slut. Att min praktik vid Konst-ig är över på tisdag, och att sedan när jag kommer tillbaka till Stockholm väntar en annan praktikplats. Det känns bara så märkligt att jag ändå fixade den här hösten, med ett jobb som varit något av det mest utmanande och svåra jag hittills gjort. Jag längtar dessutom så till februari när jag äntligen får börja min praktik vid Novellix. 

Fast först jullov. Då jag ska hänga med bästa gänget, ha hemmafester som om vi vore 17 igen, skvallra om allt som hänt under hösten och dansa tills vi inte längre andas. För de är sådant vi gör. Och såklart ska jag hästmysa, vara hundvakt och gå runt i skogen. Krama sönder alla som jag längtat ihjäl mig efter och pussa på en favoritkille. 

Frida S
09.12.2016 kl. 15:21

Vi kan vara som Paris och Nicole, du och jag du och jag

Jag bor ju i Stockholm nuförtiden. Det känns knäppt, ovant, men mest känns det nog bara så fint. För jag är ju här med Louise och vi bor i lägenhet där golvet knarrar, var man kan sitta uppkrupen i höga fönster och som har konstig konst på väggarna. Vi har nästan inga möbler alls, men vi har en kristallkrona och ett badkar. 

Den här sommaren som flöt förbi har varit en av de bättre, men också så tung. Jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på alla brygghäng. På när jag klädde alla i reflex för att vi skulle cykla in till stan efter sangriafesten. Eller när man sitter ihopträngda i en bil och lyssnar på Joas playlists. Och hur de sista helgen ordnade en avskedsfest åt mig, trots att majoriteten var så bakis, och överraskade mig totalt. Det är de stunderna jag vill tänka på. Men det var också jobbigt, påfrestande och mycket krav. Därför känns det så fint att bo i en ny stad, med någon som man firade tre år tillsammans med på Facebook för en vecka sedan. <3 https://open.spotify.com/track/1JkcsJh6AWLxdVSe6fRe6y

Nu spenderar jag dagarna med att lyssna på Little Jinder, snapchatta, söka stipendier, läsa böcker, se serier, planera veckoslut och bara ha de så najs med min roomie. Om två veckor börjar min praktik, vilket känns så skrämmande, nervöst och pirrigt. Men vetja de blir bra. Förhoppningsvis mer än bra. Men före det ska jag hem en sväng för ett bröllop. Som jag sisådär väntat på i sju år. 

Frida S
02.09.2016 kl. 11:45

Kom ge mig sommar

Det är sommar och jag tänker inte. Eller så gör jag det för mycket. Jag sitter uppkrupen på en stol, dricker kaffe och pratar om allt som är viktigt. Jag tvättar håret mer sällan, känner fölpäls under handflatorna och bär flera hinkar med vatten varje dag. Träffar fina vänner, skapar chattgrupper och försöker hålla fast och sammanbinda. Försöker att inte tänka. Orkar inte reda ut allt krångel, väntar på samtal, svar, något.

Ångrar mig, glömmer, tar tillbaka, förväxlar. 

Håller din hand och du frågar om det har blivit sådär på grund av . Jag skakar på huvudet för det går inte att bilda ord, öppna ögon. Får veta något som jag inte förstår. Tänker att kanske vi tänker precis samma sak. Tänker att vi kanske borde börja tänka bättre. Eller så får det bara vara nu. Så jag fortsätter med att hänga vid mina vänners sommarjobb, läsa diktsamlingar, tvätta håret sällan och känna fölpäls under haldflatorna.

Frida S
04.07.2016 kl. 18:29

Varför jag inte hinner, eller kan skriva

Här är det tyst just nu. För jag är upptagen med att storma, känna, säga hejdå, leva kämpislyfe med världens bästis, gå på keikkor. Dricka skumpa mitt på dagen för att fira att kandin är inlämnad och alla kurser fixade. Ligga på vårdis och läsa böcker, gråta på vårdis i kanske den snällasta famnen som finns. Reda ut saker, kramas och planera. Skriva ansökning efter ansökning. Dansa, bygga en koja, se på Jane the Virgin, klädkrisa. Men mest av allt bara vara ledig, och träffa alla vänner som jag inte riktigt vet när jag kommer se nästa gång ( det där lät alldeles för dramatiskt). Så därför skriver jag inte. För allt skulle bli för dramatiskt, ledsamt eller för personligt. Och just nu vill jag bara vara glad och majpepp.
Frida S
09.05.2016 kl. 09:28

jävla insikter

Jag säger att jag inte vill låta så dramatiskt, men att det känns som att jag förlorat en vän. Du fattar precis vad jag menar, vilket är både är skönt och jobbigt. För det gör ju att det här nu kanske är på riktigt. 

Frida S
17.04.2016 kl. 21:56

När allt i din väg bara grusar sig

 

Jag vet. Det känns. Ofta inte tillräckligt. Ibland för svårt. Du frågar när jag hörde något senast. Bryter av stjälkar och hittar ord skrivna av dig för fyra år sedan.

Hun er vred. Konceptdikt 1995. Jag kan inte sluta tänka på tretton år senare. Det är viktigt i sig. Nej. Inget är viktigt i sig.  Det går inte att få ordning. Jag önskade Color my life with the chaos of trouble. Trubbel. Det är jag, inte mitt liv. Domnar av, raderar, oroar. Läser genom anteckningar från en natt när jag kände som mest. Det är alldeles för lätt att glömma hur förorening nuförtiden går på automatik. Fattar du inte. Det är ju jag. Nu är det inget längre, och jag skriver igen. Skrattar. Gråter. Saknar. Glömmer (inte).

Frida S
07.04.2016 kl. 20:30

Vill du låna mina ögon för en dag

1 april 21:48

Jag tänker på
hundvalpar, nästa höst, utslag på en arm, hur jag inte vill vara lame, komplikationer, beslut, hårlockar i nacken, dörrar, sömn, skäggstubb, arbetsintervjuer, förväntningar, minnen, läppglans, oskrivna texter, drömmar, 13 maj, avslut, förändringar, bara ben, doften efter ett vårregn, dig, värme, smutsiga lakan, glas, orangea saker, Silvana, cyklar, systrar, sommarflytt, blåsten, läppstift på halsduken, bakgrund, tystnad, okända språk, sköldpaddor, kärlek, grönska, ljusslingor, postluckor, tunga moln.

Frida S
06.04.2016 kl. 18:57

En drömmare vill inte vakna

Redan i vår har det kommit mycket bra svensk musik. Förstås tänker jag på både Maggios senaste låt och Håkan Hås Din tid kommerMen favoriten är Silvana Imams album NaturkraftFullkommligt älskar det. Det bästa jag hört på länge. Idag kom dessutom Laleh med en ny singel som också är så nåjs. Känner att jag bara måste länka allt hit, om det är någon stackare som missat alla dessa. Älskar när våren alltid innebär massa peppig ny musik.

 

Frida S
06.04.2016 kl. 18:48

Att tappa bort sig själv

 

I höstas började jag känna att studiestressen blev för överväldigande. Jag kunde inte längre hantera den. Plötsligt var alla människor i min närhet oerhört irriterande och mitt tålamod var uselt. Jag grät nästan varje dag och kände mig så långt ifrån mig själv som jag bara kunde. Sedan kom jullovet. Jag fick äntligen ta det lugnt, inte stressa och började äntligen hitta tillbaka till mig själv.

Nu de senaste veckorna, när kandiångesten har varit som värst, märkte jag att jag började känna samma känslor som i höstas. Jag har aldrig tidigare haft så mycket studiestress som detta år, och har därför inte vetat hur jag reagerar när det håller på att bli för mycket. När det är för mycket. Det är hemskt att inse hur stress påverkar ens humör, beteende och vardag. Jag har inte kunnat glädjas åt mina vänners framgångar, har varit oerhört lättirriterad och helt enkelt inte snäll. Det är inte det att jag inte velat, men det har helt enkelt inte gått. Stressen inombords, känslan av att nästan misslyckas och pressen har varit för påtaglig. Jag avskyr att inte klara av att vara glad en hel dag, eller känna mig lätt och trevlig. Jag har inte klarat av att lägga mina egna känslor åt sidan för att bry mig om någon annan, vilket har känts helt förfärligt. Och alla dessa känslor bara på grund av en kandi. 

Under helgen började jag återigen må bättre. Den där lättheten och vardagsnöjdheten har sakta börjat komma tillbaka. Fortfarande känner jag av den där tyngden inombords och måste anstränga mig lite mer en vanligt. Det enda jag kan göra nu är att vara oerhört tacksam över att ha förstående och underbara vänner. Jag har svårt att förstå hur de har orkat hantera alla mina humörsvängningar de senaste veckorna. Eller att de ens har velat umgås med mig. Att jag inte klarat av att hantera allt som hänt de senaste veckorna har fått mig att inse något. Även jag har en gräns för hur mycket stress jag kan hantera och när det blir för mycket så försvinner jag. Jag tappar bort mig själv och nu vet jag inte hur länge det kommer ta förrän jag är tillbaka. Kanske bara ett par dagar, kanske flera veckor. Hur som helst, känns allt faktiskt lite bättre idag. Kanske det känns ännu bättre imorgon.

Frida S
14.03.2016 kl. 19:57

Brevväxling

Vi skriver åt varandra i ett öppet dokument. Det är mitt försök att vi ska hålla kontakten. För jag avskyr när jag alltför ofta tänker att jag borde höra av mig, men sedan gör jag det inte. Men du förstår och det känns så fint att vi skriver åt varandra. Det är lite för långt emellan oss för att lyckas lappa ihop flera månader, men vi försöker så gått det går. Vi skriver om hur bäst mammor är, varför man går tillbaka till snubbar som inte är värda en. Som man inte ens är intresserad av längre. Om svackor, spöken och studier. Vänner som är för långt borta, fyllor, tårar och kyssar.

Det är lätt att skriva brev. Vi gjorde det för tio år sedan, och nu gör vi det igen. Det är utlämnande skönt. Tryggt. Det är som att vi är tillbaka och promenerar på rapadoftande grusvägar. Där vi gick i timmar och pratade igenom alla tonårsproblem vi hade. Snart är det vår igen. Fast vi inte har gemensamma grusvägar att gå längs just nu, så har vi ändå äntligen hittat tillbaka till varandra.

Frida S
04.03.2016 kl. 13:46

Varma gator slutar aldrig sjunga för mig

 

Februaris bästa låt, som genast hamnade i min vårplaylist. Älskar Silvana Imam. Nu längtar jag efter varma trottoarer, tunna jackor, skumpa i parker, terasser, knoppar i träden, transparenta strumpor och lätthet.

Frida S
01.03.2016 kl. 11:48

Följ mig på Bloglovin!

Nu, äntligen, kan du följa min blogg på bloglovin. Ni hittar länken i högra spalten, eller här under. När jag inte hittade min blogg på bloglovin för cirka två år sedan tänkte jag att det var ett problem utan lösning. För några dagar sedan upplyste Louise mig då om att man faktiskt kan maila dem så lägger de till ens blogg. Känns som att det visar en del på mitt tålamod/lathet.

Så, nu kan ni följa mig här om ni vill.

Frida S
26.02.2016 kl. 10:57

Modekväll vid Marimekko + after fashion drinks

I torsdags var vi Ratata-bloggare bjudna till Marimekkos modekväll för stamkunder. Jag, Lina och Louise gick dit tillsammans.

Hela Marimekko var fullt med människor och 55+ tanter som tror de har rätt att tränga sig före i kön. Hur som helst hade vi en jättefin kväll, Lina köpte en klänning och jag strumpor. Och vi blev bjudna på skumpa, bara det gjorde kvällen lyckad. Dessutom var det roligt att träffa andra ratatiter. Marimekkos butik här i Åbo är faktiskt en favorit. Fast jag sällan köper något därifrån tycker jag det alltid är roligt att gå in dit och titta på alla fina tyger. Alla kläder är så tilltalande, och de har det alltid så snyggt där.

Efter Marimekko gick vi vidare till Cow var ÅAstuderande nuförtiden för -20% på drickor (tips!), inte så illa. Tur för oss var det cuba torstai, så dessutom var Mojitos biliiga. Cessi slöt sedan upp med oss, och jag satt där och tänkte hur fint det är att ens nya och gamla vänner kommer överens. En väldigt lush life kväll, men det klagar jag verkligen inte över. 

Är fortfarande inte helt vän med min kamera, men kommer ändå aldrig bli nån proffsfotograf. Så bilderna får duga. Vi har alla börjat få lite förkärlek för blixt igen, så blev en hel del experimenterande med kamera + iphoneblixt. 

 

Frida S
22.02.2016 kl. 18:29

heimlängtan

På senaste tiden har jag haft mer heimlängtan än vad jag någonsin haft. Tror att det går mycket hand i hand med att det förväntas så mycket av mig nu. Både angående studier, relationer, men också presationskrav från mig själv. Allt kräver så mycket ansvar just nu, och jag saknar den där tiden när man inte behövde tänka så mycket. Därför har jag hemlängtan, för heim innebär ledigt och kravlöshet. Det betyder en mamma som alltid bryr sig, syskonhäng och djur som vill gosa. Så för att orka i två veckor till ser jag till att träffa människor jag tycker om, lyssnar löjligt mycket på Britney Spears och eftersträvar någon sorts pinterestdröm.

 

Frida S
22.02.2016 kl. 11:30

Jag är inte beredd

Idag insåg jag att om tre månader kommer jag ta ut min kandidatexamen och sedan har jag ingen aning om vad som ska hända. Under hela mitt liv har jag alltid haft ett mål, alltid något att jobba fram till. Först gymnasiet, sedan inträdesprov, och nu i 2,5 år har jag studerat mot att få klar kandin. Det jag däremot inte har tänkt på är vad jag ska göra nu. Visst vet jag ungefär vad jag kommer göra till hösten, men det är inte något som står skrivit i sten. Det är så otroligt många saker som kan fucka up sig innan jag når dit, och allt känns ändå så diffust. Majoriteten av mina vänner har ganska klart på sig vad kommer göra till hösten: utbyte, kandi, studier, gradun. Allt visserligen studierelaterat men de har en plan, de vet vad som kommer hända, var de ska befinna sig. 

Jag bestämde mig för en tid sedan att ta mellanår efter våren 2016, helt enkelt för att jag inte skulle orka fortsätta att studera. Det finns ingen motivation, ork eller inspiration. Det som jag inte tänkte på då var att det inte är så lätt att bara ta ett mellanår. Det är bekvämt att studera. Jag har känt mig så mitt upp i det, att jag ändå lite glömt bort hur nära den där framtiden faktiskt är. Klart att det ständigt har varit i mina tankar, men jag har ändå aldrig vant mig med tanken på att det  kan vara nu. Det är inte alls säkert att jag kommer återvända till  litteraturvetenskap, därför känns nästa år så avgörande. Det blir min första höst som jag inte kommer studera, inte ha ett konkret mål, inte träffa mina vänner varje dag och inte vara bekväm. Missta mig inte för att inte vara pepp över vad som komma skall (vad det än är), för det är jag verkligen! Det känns bara lite för skrämmande och nära just nu. Därför tåras nu mina ögon mer än vanligt. Därför måsta jag ringa och prata med min mamma precis varje dag, och därför kan jag nu inte riktigt hantera något på rätt sätt för tillfället. 

 

 

Frida S
17.02.2016 kl. 20:06

En vecka utan sociala medier

Jag och Louise blev inspirerade av våra favoritpodcastare, Alex och Sigge, och har bestämt att precis som de, ha en vecka utan sociala medier.

Det var under gårkvällens BK + skumpahäng som vi tänkte att nu gör vi det bara. Så idag under vår lunchpaus loggade vi ut från Instagram, Facebook, Twitter och Snapchat och raderade sedan apparna.

Vi får fortfarande läsa bloggar, surfa på nätet och ha Whatsapp och messenger, i och med att dt inte är sociala medier. Jag kommer däremot försöka att vara så lite som möjligt på internet överlag, för att maximera känslan att inte vara uppkopplad. I och med en mediekurs jag går nu har jag ännu en gång insett hur ofta jag bara ens sneglar på min iphone i hopp om att något nytt skulle ha hänt. Det ska bli intressant att se vad som händer med en under den här veckan. Kommer jag inse hur starkt beroende jag faktiskt är, kommer jag precis som Sigge börja på en roman? Kanske min kandi kommer bli klar, eller finns det en chans att jag inte ens kommer klara det?

Under veckan kommer jag skriva ner känslor, tankar och dylikt för att sedan om en vecka kunna blogga om hur vår fria vecka gick. Även Louise kommer blogga, så gå in och läs där också!

Det har nu gått cirka två timmar sedan jag loggade ut och jag har redan varit på väg att kolla instagram flera gånger, och jag var nära att logga in på Facebook för att kolla upp något. Så, har seriöst ingen aning om hur det här kommer sluta.

Frida S
15.02.2016 kl. 13:47

Jag känner det här

På cirka fyrtio minuter går mitt självförtroende i botten. Efter halva tiden orkar jag knappt ge respons, utan istället skriver jag ner vad jag tydligen gjort helt fel.
Du frågar om jag överreagerar och då kan jag inte längre hålla mig. Jag stannar upp och låter mig börja gråta. För en behöver inte alltid vara förstående, odramatisk, stark och oberörd. Du tröstar mig så gott det går medan jag står under mitt paraply på en trottoar 400 kilometer bort. Sakta tränger vätan in i mina skor och jag går hem med genomdränkta strumpor och svarta ränder längs kinderna.

Nu försöker jag att tänka att det inte är hela världen, och att jag inte borde vara så skör. Jag är inte min text, all kritik är bra kritik och det här hör till. Men vet ni vad, det är inte så lätt att tänka allt det där. För ord sårar ändå och jag tar allt personligt. Så idag är jag ledsen, arg och berörd. Och jag lyssnar på Justin Bieber på repeat, för det brukar kunna hjälpa.

(känslan efter ett kandisemi)

https://open.spotify.com/album/7fZH0aUAjY3ay25obOUf2a  

Frida S
27.01.2016 kl. 16:10

Som tusen utropstecken i hjärtat

Det känns så fint att jag har så bra relation med båda mina systrar. För idag grät jag en skvätt när jag fick veta att min äldsta syster Anna har förlovat sig med sin sambo. De har varit tillsammans i tio år (!!). Och som tio år yngre lillasyster har jag alltid längtat efter den dagen någon av mina systrar ska gifta sig. Jag har alltid sett så oerhört mycket upp till dem, och alltid hoppats att de båda ska hitta någon som de vill spendera resten av sitt liv med.

I och med att Anna och Jani har varit tillsammans i tio år är Jani en självklar del av familjen. Han har varit med under min uppväxt, när jag har haft mina värsta tonårsutbrott och när jag uppnått mina mål. Han är omtänksam, rolig och hjälper mig alltid när jag frågar efter hans hjälp. Även fast vi inte alltid är överens, så vet jag att jag kan lita på honom. Han finns där om jag behöver honom, precis som Anna. När ålderskillnaden är så pass stor känns det som om  Anna och Jani alltid tagit hand om mig, speciellt när jag var yngre. De ser till att jag har det bra. De är trygghet för mig och själviskt sagt så behöver jag deras omtanke. 

Därför kan jag inte låta bli att gråta en skvätt över deras förlovning. Att få fira deras beslut att resten av livet leva tillsammans gör mig så lycklig. Jag är så glad att de har hittat varandra, för jag kan inte tänka mig två som passar bättre ihop. De tillsammans, känns som en oslagbar kombination.

En lista jag hittat på pinterest. För kärlek är ju bäst.

Frida S
24.01.2016 kl. 17:49

Varje låt öppnar gamla sår

 

Som jag väntat.

 

 

 

Frida S
14.01.2016 kl. 15:44

Tillbaka

Jag är tillbaka i Åbo med stregring och utan ofrivilligt pirr i magen. Det finns tiotals måsten jag borde ta tag i men jag kan inte riktigt slita mig från den här stressfria bubblan jag befinner mig i. 

Jullovet var helt perfekt. Jag hann lappa ihop delar av mig själv som hösten slitit för mycket av, umgås med alla som hör hem till, hästmysa och ordna en nyårsfest som blev precis så lyckad som jag hade hoppats. Varje gång jag är hemhem och vi alla samlas kommer jag inte ifrån hur roligt vi alltid har. Det känns som att de hundratals kilometer som finns mellan oss bara stärker allt som förut var skört. När jag tänker på hur vi alla dansade oss svettiga till Håkan H, skålade och kramades vid tolvslaget, drack mängder av skumpa, lekte lekar, grät, skrattade, sjöng allsång, hånglade och berättade hemligheter och dansade lite till, önskar jag att det kunde va nyår oftare. 

Jag hade noll bilder från kvällen så här kommer en av Saras bilder (som blev extremt suddig) och en av Louises.

Ofc glitter roots på nyår <3

Nu är jag mer en redo för en stressfri Åbovår med skumpadagar, dansnätter, kompishäng med saknade åbovänner och planerande av nästa höst. Åbo <3

 

Frida S
14.01.2016 kl. 14:05

Vinterlistan

Hur var din höst?
Tyvärr har min höst präglats mest av stress. Stress över studier, framtiden, relationer och att tiden inte räcker till. Det har gjort att jag har svårt att minnas allt roligt. Men har hunnit med en del keikkor, fint kompishäng och skumpakvällar, som gjort allt lite bättre.

Vad förväntar du dig av vintern?
Snö och minusgrader så jag kan börja använder ordentligt med varma tröjor och sånt. Gnistrande solskensdagar och att jag ska klara av att ta det lugnt.

Din bästa vinterbild från Instagram!
Har inte så många vinterbilder, men den här är av Siri och Bruno förra februari. Vi var ute i skogen och på åkrar här hemma och solenskenet gjorde ont i ögonen och det var krispigt kallt. 

 

Vilka är dina favoritspel under jullovet?
Jag gillar bäst olika sorts brädspel och strategispel. Är egentligen inte så kräsen, bara jag får spela något.

Vad är den mest välplanerade julklappen du ger bort i år?
Kan jag tyvärr inte säga, för personen som ska få den läser min blogg :)

Hur ändrar din väskas innehåll under vintern?
Om jag inte har en mössa på huvudet så finns den i väskan. Tillsammans med flera olika läppbalsam, näsdukar och ibland även yllesockor.

Beskriv en typisk dag för dig under vintern 2015-16.
Jag stiger upp vid 8-tiden, äter frukost i lugn och ro. Promenerar sedan till arken för att skriva på min kandi. Antagligen har jag planerat in en lunchdate, och på eftermiddagen går jag antagligen på föreläsning eller fortsätter skriva. Sedan går jag hem vid 16-tiden, antingen möter jag upp någon och hittar på något kul, eller så hänger jag bara hemma och ser på Netflix och äter middag.

Går du i ide eller lever du upp under vintern?
Mina levnadsvanor varierar nog inte mycket från resten av året. Gillar ändå vintern, men lever nog inte speciellt mycket för det. Först sedan när det börjar bli ljusare.

Vad är god vintermat för dig?
Olika sorters grytor som värmer bra.

Vilka sånger går på repeat hos dig just nu?
Hångellåten - Litte Jinder, Mauro Scocco
Sedan också diverse låtar från min julplaylist.

Nämn tre bra vinteraktiviteter.
Packa en väska, klä på dig varma kläder och gå ut i skogen med fint sällskap och åtminstone en hund. Pausa med varm oboy och smörgåsar.

Träffas hemma hos någon med vänner och antingen dricka varma drycker eller skumpa. Bara sitta och trängas runt ett köksbord, på ett golv eller i säng och ha ultimat mys. 

Åka pulka.

Hur såg julen ut hos dig för två år sedan?
Under dagen tog jag det bara lugnt här hemma, hade jullunch med familjen. På eftermiddagen for åtminstone jag och mamma till julkyrkan, vilket vi far varje år. Sedan åt vi julmiddag hos Anna (syster) och Jani, vilket vi inte brukar. Efter all mat for hela familjen hem till mamma och pappa var vi hade julklappsutdelning. Kvällen avslutades traditionsenligt med att vi spelade ett nytt brädspel och drack glögg.

Vilken var årets bästa julfest?
Har egentligen bara varit på en julfest, som min kompis Malin och hennes kämpis Elin ordnade och den var helt jätterolig. Men måsta säga att den bästa festen så här i juletider var nog min födisfest som var 11.12, dagen före min födis. Så fint att ha alla vänner samlade, få världens finaste presenter och dansa i vardagsrummet.

Vad ska du ännu hinna göra innan det blir vår?
Det enda jag verkligen måst göra innan våren är att skriva klart min kandi, försöker annars inte ha så mycket krav. Vill klyschigt nog försöka ta vara på tiden, innan det är sommar igen. 

Frida S
20.12.2015 kl. 18:56

Jag ska heim nu

Det är hundrasju dagar sedan jag sist var hemma. Hundrasju dagar sedan jag satt på golvet på min vind och knäppte på en sketen gitarr. Hundrasju dagar sedan jag lutade pannan mot en hästhals eller satt på terrassen och kände hur livet gled iväg mellan fingrarna.

Jag kan inte låta bli att säga att jag nu ska åka hem, trots att Åbo är mer hemma än vad jag någonsin trodde det skulle vara. För efter den tyngsta hösten i mitt liv får jag nu äntligen åka hemhem. Där finns tryggheten, syskonen, djuren och lugnet. Till den plats där jag nästan kan svära på att tiden ibland står stilla. Till huset var hela min barndom är sparad. Där det ännu finns en ful häst jag ritade på en vägg i hallen när jag var fyra år, och märken i trägolvet efter alla hundar som rusat fram genom vardagsrummet och köket. I några av nyckelhålen till sovrummen finns det videkissor som min ena storasyster gömde där när hon var liten.

Jag vet precis vilka plankor som man ska undvika att stiga på för att de knarrar högt, efter de gånger jag kommit upp lite för sent och lite för full. Jag ska hem nu. Till alla minnen, familjen, djuren, alla vänner som jag inte sett på ett halvt år. Och det ska bli så jävla skönt. Det är nu jag ska reda upp allt som inte gick att reda ut i Åbo. Allt det ostabila. Tankarna, känslorna och allt som blivit tilltrasslat. Om fyra timmar får jag krama min mamma på perrongen och sedan kör vi hem. Jag kommer spela mina senaste favoritlåtar åt henne och hon kommer vägra gissa vad det är vi lyssnar på. Precis som det alltid är. 

Frida S
17.12.2015 kl. 13:46

Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid

Du är bara ett telefonsamtal bort, men varje gång jag tar fram ditt nummer så tvekar jag. De senaste månaderna har vi pratat om nästan allt, utom om det som egentligen betyder något. Det som skulle förändra det mesta. Inte allt, men ändå så himla mycket. För varje gång vi pratar sväljer jag orden som jag tänkt minst hundra gånger. Som jag sagt åt andra, men inte åt dig som skulle behöva höra dem mest. Varför ska det alltid vara svårast att anförtro sig åt den som det faktiskt berör? 

Sanningen är ju den att jag är rädd. Rädd för att såra dig, rädd för att förlora dig. Livrädd att du inte överhuvudtaget skulle förstå. Att avståndet skulle bli större än vad det redan är. Att det skulle visa på att du inte alls finns där för mig som jag trodde. Det är så mycket lättare att vara tyst när det känns som att det finns för mycket att förlora. 

Frida S
05.12.2015 kl. 13:05

Söndag

Tydligen är jag inte alls okej. (Tillägg: fast nu är jag det)
 

Därför är en tidig prommis, trots bultande huvud, med en bästa vän så himla rätt. Sedan blir allt lite lättare när man får prata med en mamma som bryr sig. För att sedan bjuda in en bestie på krabbishäng, så man kan ligga nära nära i sängen och känna hur den där knuten inombords blir lite mindre. Dessutom lyssnar vi på Taylor <3

 

Frida S
29.11.2015 kl. 15:22

Som ett tonårshjärta

 

Jag försöker minnas när jag senast kände mig riktigt vaken. Har ett huvud som är kaos och känslor som inte går att definiera. Det är så mycket som gör att allt känns ganska så crap mesta dels av tiden nu, men ändå lyckas jag vara ganska nöjd. 

För jag är så glad över alla mina smarta vänner som jag kan diskutera med, gosa med och prata skit med. Eller tanken på att jag inte vet var jag kommer bo nästa år. Jag kan knappt förstå att jag ska och lyssna på Håkan H om cirka sex månader. Försöker komma på hur ett nyckelben kan vara så hett, eller hur vissa vackra pojkar får en att tappa andan. 

Frida S
27.11.2015 kl. 21:25

Tankarna kunde spränga hela rummet

 

Efter sjuttiotre andetag lyckas
jag lyfta huvudet för att se
att du redan gått.

Du orkade vänta i exakt
en minut och femton sekunder
på att jag skulle förklara.

Men hur säger man åt någon 
att glädjerusen inte längre når en,
eller att utrymmet innanför revbenen
har blivit för trångt. Att en doft inte längre
gör en yr, att syret aldrig tycks vara tillräckligt,
eller att ens känslor tagit uppehåll.

Frida S
17.11.2015 kl. 18:44

Bräcklighet

Skriver tre sidor som är fylld med pretentiös text. Det är så oerhört dåligt, men det är okej. För jag skriver om det som känns. Det som får den där tyngden i bröstkorgen att växa, som får magen att vridas av alla motstridiga känslor. Det som får mig att vilja pussa på alla mina vänner för att de är så fina, men samtidigt om allt det som händer ute i världen som får mig att gråta. 

 

Frida S
17.11.2015 kl. 18:26

Lära känna-listan

​Hur gammal är du? 
Fyller 21 om cirkus fyra veckor

Hur gammal känner du dig?
Ofta känner jag mig nog precis så gammal som jag är. I vissa situationer som sjutton, i andra äldre än vad jag är.

Var bor du?
Den här hösten är min tredje i Åbo. Aldrig trodde jag att jag skulle trivas så här bra här som jag gör. Har bott i samma lägenhet sedan jag flyttade hit, och den här den bästa utsikten över Åbo. <3

Vad har du gjort i dag?
Har egentligen bara hunnit stiga upp och äta frukost, men kan berätta om gårdagen istället.
Igår googlade jag fram julklappar ocb beställde dem på förmiddagen. Sedan skrev jag på ett grupparbete om Norges språkhistoria. På eftermiddagen mötte jag upp Hanna vid Tiirikkala för skrivdate. Vi skrev i kanske tre timmar. Där emellan pratade vi om vad en egentligen vill göra med sitt liv, hundar, vad som hänt på senaste tiden och instagram. Helt perfekt söndagshäng enligt min åsikt. Sedan gick jag hem och åt middag och läste lite. 

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? 
Jag tycker för mycket om alla årstider för att välja en. Sommar för att en kan springa runt barbent och för nätterna, hösten för alla färger och höstkläder, vinter för att jag älskar snö, vår för vad det gör med alla människor.
 

Är du beroende av någonting?
En hel del ändå, men några är kaffe, iphonen, umgänge.

Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig?
1. Jag föddes med gomspalt, opererades när jag var nio månader och har gått i talterapi och gått på massor med kontroller.

2. Är oerhört medveten om mina brister (ex. jag blir väldigt lätt svartsjuk), och tänker ofta att jag borde försöka jobba bort dem. Det lyckas nästan aldrig. 

3. Jag älskar verkligen hästar. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dem. Hemma i Nykarleby har vi eget stall med fem egna hästar (sex om man räknar ett föl i en mage). Något av det värsta jag varit med om var när vi sommaren 2014 blev tvungna att avliva min första ponny som jag fick när jag var åtta år. Har tävlat seriöst på nationell nivå och det går inte en dag utan att jag saknar det. Kan utan problem prata om hästar hur mycket som helst, men gör det väldigt sällan eftersom få av mina vänner delar samma intresse.

 

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Gärna hemma i Nykarleby för att fira min älskade mammas födelsedag med resten av familjen. Eller på en plats som är fri från stress och fylld med inspiration.

Vad är du på för humör just nu?
Ett ändå ganska glatt humör. Vaknade utvilad och med vinterkänsla i kroppen. Varje dag som jag kan ta de lugnt på morgonen gör mig ofta väldigt nöjd med tillvaron.

Vilket är ditt favoritgodis?
Sura godisar och dödskallar. 

Vilken är din favoritaffär?
Monki och Cos. Därifrån är det mesta som finns i min garderob.

Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Båda, men mest ändå morgonmänniska. Jobbar bäst från morgonen, då har man dessutom hela dagen framför sig ännu.

Har du blivit sydd någon gång?
Inget annat än operationssår.

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Mamma. Hon skickade ett brev med en visselpipa gjord av bambu och ett manushäfte som hon köpt åt mig. <3

Är du blyg?
Sällan. Om jag blir det är det ofta bland människor som får mig att känna osäkerhet.

Vad heter du i andra namn?
Signe Maria

Vill du gifta dig?
Ja, det tror jag faktiskt. 

Har du något smeknamn?
Froids och Frippo är kanske de som används mest frekvent, men sen också Friiduni, Bilbo, Bratr, Fripolonos, Friola.

Frida S
16.11.2015 kl. 09:59

Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen

 

 

Frida S
15.11.2015 kl. 12:45

Kastar mina känslor överallt och ingenstans

Känner mig som världens största kliché när jag gråter i bussen påväg tillbaka till Åbo. För här i Åbo väntar alltid stressen över mina studier, ansvar och förväntningar. Här finns den där känslan över att alltid försöka räcka till, men aldrig egentligen känna att en gör det. Efter tre dagar med människor som är nöjd med att jag bara är jag, vällde känslokaoset ut. Under de tre dagarna fanns det inte några föreställningar om att jag skulle vara osårbar och oberörd. I det sällskapet är det en självklarhet att jag inte är stark, kontrollerad och alltid glad.
 

Jag kramar om din hand när vi ser på det liv jag kunde ha haft. Du ger mig en vattenflaska för att jag ska kunna svälja ner gråtklumpen. Vi pratar om minnen som får mig att förstå hur vissa beslut bara måste tas, fastän det gör så att man nästan går sönder. Du får mig att känna att det är okej att vara ledsen utan någon egentligen orsak. Jag berättar om mina drömmar och planer och du lyssnar mer än av bara artighet. Tårögt hyllar vi de tre dagarna som gick alldeles för snabbt och jag har dig att lyssna på min favoritlåt för hösten precis innan jag måste springa till bussen.

 

Du skriver åt mig att jag inte ska låta någon förminska det som jag känner inom mig. För det är ju det som är jag. Att det är dumt av mig att tro att jag inte har rätt att vara ledsen, bara för att jag inte har något som totalt skakar om min värld.

Frida S
28.10.2015 kl. 19:37

Hade ett harhjärta som syntes tydligt genom lagren av av tyg

 

De pratar i förtroende med varandra Han sitter på en pall med ena armen lutad mot barbordet. Hon står halvt inkilad mellan hans knän och lår. Hon lutar sig närmre för att säkert inte missa några av hans ord. Varje gång hon lägger sin vikt på den andra höften kommer de lite närmare varandra. När hon ser ner på sina (hans) händer, tänker hon att han har de vackraste händer hon har sett.

 

bildkälla

Frida S
09.10.2015 kl. 18:09

Hem är gatorna du blöder på var du än befinner dig

 

Varje dag vaknar hon och tänker att hon idag ska vara oberörd. Men det lyckas aldrig. Det är alltid något som tar sig igenom fasaden, känsligheten. 

Han tar tag i hennes handleder när hon viker undan med blicken. Han tänker att han måste hålla henne kvar, inte låta henne ta avstånd. För han tror sig börja blöda invärters om hon lämnar honom. Han känner för mycket.

Hon vill inte längre känna som att hon går sönder varje gång de ses. Som om hennes hjärtmuskel blir lite mer inflammerad efter varje utbyte av ord, efter varje beröring. Hon känner för lite.

Obalansen blir för påtaglig. För honom är hon livsviktig, för henne är han inte tillräckligt. 

Frida S
04.10.2015 kl. 18:57

Ljug för mig, ljug för mig

Jag kan inte dölja min besvikelse tillräckligt så du hör den genom telefonen. Genast märker jag att du tar dig illa vid och din annars lugna och stadiga röst är plötsligt fylld av sårbarhet. Min hals känns mindre, gråten som inte får komma trycker mot insidan och jag ångrar att jag ens sa något från första början. För att såra dig är något av det värsta jag vet, att göra dig besviken och ledsen får mig att känna en ångest som det går dagar att rensa ur kroppen. 
Frida S
30.09.2015 kl. 19:33

Kukaan ei oo kenenkään

Om det är någon som skulle ha missat detta förträffliga album.

https://open.spotify.com/album/2VsDSWu9eoi9Re5t1X1L3w

 

 

 

Frida S
29.09.2015 kl. 17:59

Om jag kunde säga ord som egentligen är enkla, att jag älskar ditt skratt, som kommer så sällan


Vissa saker känns mer än andra.


Avtryck från dina fingrar i  min nacke. 
Håkan Boma ye! på vinyl när man inte hittar sömn.
Rivsår från alla pappershögar. 
Brännt kaffe.
Långa svar från vänner som befinner sig utomlands. 
Rödvin, Sigge Eklund och Hanna.
För varma lakan. 
Ensamhet. 
Ömma fötter efter en kväll på dansgolv. 
Att sakna någon som om de vore långt borta, 
fast de sitter alldeles nära. 
 

 

Frida S
26.09.2015 kl. 11:18

Under en vecka

Jag vaknar fem timmar för tidigt och ringer dig. Gråter i en femton minuter över att allt känns för mycket, men ändå just då i stunden alldeles för lite. Gråter över att jag saknar dig varje dag, och lite över pojkar. 

Sitter med en förlängesen uppdrucken kaffekopp, trycker fram orden och gråter för att det är tungt att dela med sig. Just då i stunden tänker man att det ska bli lättare, men egentligen blir allt bara mycket svårare för plötsligt har något undangömt blivit verklighet. 

I biomörkret blir jag tårgöd till Inside Out (som för övrigt är super), men också för att mitt sällskap är en av de finaste människorna som finns. Och jag kan inte förstå hur jag klarat mig utan henne tidigare. 

 

 

Frida S
20.09.2015 kl. 21:49

Åbo life

Ännu en höst, och jag inser hur bäst Åbo är.

Älskar höstdoften, trottarerna, att jag klippte av mitt hår, smutsigaste ån, att ha vänner som bor 100m bort,  gemensamma frukostar/luncher/middagar, biblioteken, min fönsterutsikt, gemenskapen, ensamheten, dansgolven, böckerna, whatsapp-grupperna, boysen, stressen över att man har för mycket roligheter inplanerade, spontaniteten  och så himla mycker mer.  <3

Frida S
14.09.2015 kl. 19:42

hittat i en iphone

En spricka kan vara nästintill osynlig förrän någon upptäcker den. Då växer den för varje gång man kastar ett öga mot den. Den växer till något mörkt, stort och okontrollerbart. Till något som håller en vaken om nätterna, som får en att inte längre klara av att möta någons blick, som får en att bygga de högsta murarna runt omkring sig. Jag har hittat en sådan spricka, en som inte ens är min att försöka lappa ihop. 

Frida S
14.09.2015 kl. 19:32

Sommarens finaste häng

 

Vi firade midsommar vid min villa. Grillade, spelade kubb, drack mängder av vin, tog nattdopp, dansade tills solen började gå upp. Sedan sov alla över, för att sedan ha den fnissigate frukosten ever. 

Drack mera vin på diverse platser, med olika människor. Här med Jonas.

Malin och Julina ordnade sommarens största fest i en danspaviljong. Var vi tokdansade, berättade hemligheter i grönaste WC:n ever, hade matkrig och hade det så himla fint. (Louise bilder)

Åkte till Åbo för att träffa Hanna ett par dagar. Åbo var sommarvarmt och vi var och simmade, hängde vid ån och gjorde alla typiska Hanna&Frida-grejer. Var ändå ganska sorgliga dagar eftersom det var sista gången vi umgicks som kämppisar. </3

Jag och Louise hälsade på Josefin i Stockholm en helg i augusti.
Hängde bland annat med Johanna och Joa under Jakobsdagar.

Andades skogsdoft med Jenna, Malin och Cessi.

Fick träffa Louise trots att vi bodde på skilda håll. Hon kom till Nykarleby ett par gånger, och sedan i Stockholm. <3456

Sista helgen träffades största delen av gänget vid Malins. Sedan flyttade vi alla till olika städer igen, och så var det plötsligt höst.

Frida S
11.09.2015 kl. 16:14

För det måste finnas en plats någonstans var vi är gömda för världen

 

Det doftade disig höst en morgon när jag vaknade. Så nu tänkte jag lista fyra av de saker som förgyllt min sommar. 

Ulrik Munther är en av de artister jag hört mest på under sommaren. Hans album "Allt jag ville säga" har varit sådär lagom melankoliskt för alla regn- och bakisdagar. Dessutom är det Jonas Gardell som skrivit alla låtar. Det bästa var när jag och några vänner var och lyssnade på honom under jakobsdagar i juli. När vi dansade längst fram, spillde öl, hoppade, kramades och höll varandra i händerna när det började kännas lite för mycket. 

https://open.spotify.com/album/2MObh8HqSvW11mVWYCLiOV

 

I juni och augusti fick jag avsluta två av mina största läsupplevelser för det här året. Donna Tartts Steglitsan och Den hemliga historien. Kan nästan säga att Tartt har varit min bästa vän de senaste tre månaderna. Läs läs läs!

 

Det var ingen som hade känt honom särskilt bra, men ett av särdragen i hans personlighet var, att ju mindre man kände honom, desto mer verkade det som man kände honom. Betraktad på avstånd gav han intryck av att vara fast och helgjuten, medan han i verkligheten var flyktig som ett hologram; sedd på nära håll var han bara stoft och ljus, man kunde köra handen rätt igenom honom. Men om man drog sig tillräckligt långt tillbaka trädde illusionen in igen och där stod han, i övernaturlig storlek, och kisade mot en i sina små glasögon, samtidigt som han föste bort en hårlock ur pannan med handen. En personlighet som hans vittrar sönder vid en analys. Den kan bara definieras av anekdoten, det tillfälliga mötet och den lösryckta meningen. - ur Den hemliga historien

 

All hästmys jag hunnit med. Att både skött stallet flera gånger i veckan, hängt i hästhagar, tävlat och bara tagit det lugnt där. 

 

Flora Wiström och Frida har börjat sända en podcast tillsammans. Jag hade väldigt långa förväntingar när jag hörde att den skulle släppas, men de två avsnitten som släppts har varit så fina.

Det första avsnittet handlade om sex och i det senaste pratade de om vänskap. Det bästa är att de själv inte utser sig som experter, utan pratar bara utav sina egna erfarenheter, vilket gör att igenkänningsfaktorn är ganska hög. Åtminstone för mig. 

Frida S
26.08.2015 kl. 14:46

Han samlar drömmar i fickan

I trängseln på dansgolvet lägger han en hand i hennes och drar med henne två trappor upp och sedan in genom dörren till ett toalettbås. Där inne släpper han hennes hand och börjar gråta. Inte sådär hysteriskt som det ofta händer när en har fyllt ådrorna med alkohol. Utan istället försiktigt, knappt hörbart snyftar han så det känns rakt genom henne. Han stirrar inte ner på sina skor, torkar inte tårarna. Han bara står där, gråter och ser på henne med ansiktet fullt av frågor. 

Frida S
14.07.2015 kl. 14:14

Sista dagarna i maj ( i Åbo)

De sista vårdagarna i Åbo spenderade jag mest tillsammans med Hanna. Vi var bland annat och såg till hennes hösthoods. En dag matchade jag med lysande rosa och använde min pojk-adidasjacka flitigt. Hanna och jag firade sommarlov med somrigaste middagen. På skolavslutning cyklade vi till Uittamo för att ligga i solen på klippor och prata om bland annat äktenskap, föräldrar och hur fin våren varit. Kvällen innan hade vi dansat på Dynamo till stängning och jag mindes inte när jag senast haft så roligt. När vi gick hem dokumenterade jag himlen eftersom den var helt magisk. Efter den helgen åkte jag upp till Nykarleby för sommaren.

 

Frida S
08.07.2015 kl. 21:53

Anteckningar från en tågvagn

Ansiktsuttrycken blir tröttare och tröttare. Vissa blänger argt andra småler ilsket åt killen som inte kan hålla käften. Om och om igen säger han samma sak, uttrycker sin oro. På andra sidan gången sitter en kvinna som äter tre tupla på raken, gör ett försök att rätta till sina trosor diskret för att sedan somna. 

För lite mer en tolv timmar sedan njöt jag av den första varma sommarnatten på en innergård var det spelades dånande dramatisk musik och jag fick återse saknade. 01:52 satt jag och en snart föredetta kämpis och åt pancakes en sista gång. Återigen fick jag ventilera mig om saker som jag bara vågar berätta åt henne. Om komplikationer, ojämlika förhållanden, om var gränsen går när det handlar om att ge för mycket av sig själv.

Frida S
08.07.2015 kl. 21:15

Att vänja sig

I dagar plockar jag upp ett liv från Åbo. Kläder med spår från oförglölmliga helger, böcker som jag fått av vänner, isländsk öl, foton. Nu försöker jag vänja mig med tanken att bo hemma hos mina förädrar hela sommaren. Att ha en annan vardag som handlar mer om jobb, hästar och landsluft. Inte parkhäng, het asfalt eller lägenhetsliv. Att försöka vänja mig vid tanken att när åker tillbaka till hösten kommer en Hanna inte vänta på mig i lägenheten på Tavastgatan.

Frida S
12.06.2015 kl. 15:06

Ratatas sommarlista

Sommaren är här! Vad ska du göra nästa vecka?

Nästa vecka ska jag njuta av mina sista dagar i Åbo, packa, umgås med Hanna och sen åka upp till Nykarleby för sommaren.

Tre saker du vill göra i sommar.

Umgås med alla mina fina nykarlebyvänner, ta det lugnt, vara ute vid havet.

 

 

Tre saker du INTE vill göra i sommar.

stressa, skjuta upp saker, titta för mycket på tv-serier.

Vad blir din sommarplåga 2015?

Vauvoja - Kasmir, Saara, och How Big, How Blue, How beautiful

Landet eller stan?

Landet med sin skogsdoft, blomdoft, havsdoft, sitt lugn. Varvat med lite stadshäng.

Vilka dofter får dig att känna att sommaren är här?

Nyklippt gräs, solskyddskräm, syren, stranddoft.

 

 

Vad grillar du helst?

sparris, fisk, olika fyllda foliepaket.

Vad är sommarmat för dig?

Nypotatis, fisk i mängder, jordgubbar, sallader.

Sommarjobb - ångest eller glädje?

I år oerhörd glädje med tanke på att jag faktiskt kirrat tre jobb. Var det ena är att planera en litterär vandring genom Nykarleby, vilket jag verkligen ser framemot att få pyssla med.

Vad är din värsta sommarinsekt?

bromsar (fästingar, men de håller sig mest gömda)

Vilka böcker ska du läsa?

Lena Anderssons Utan personligt ansvar, Margaret Atwoods Upp till ytan, Suzanne Colins trilogi, Margurite Duras Att skriva, Tove Jansson Pappan och havet (läser den varje sommar). Och förhoppningsvis många fler.

 

 

Har du tänkt besöka några särskilda platser?

Stockholm för att hälsa på Josefin, Frankrike helt i slutet av sommaren, mommo och moffas skären långt ute i havet, Åbo förstås.

Vad är det somrigaste plagget du har?

Kanske min långklänning från Monki, överlag alla mina sommarklänningar. Och mina platåskor med moln på.

 

 

Sommarregn - ja eller nej?

Ja! Älskar när man hör regnet smattra på taket, doften som sedan lämnar kvar i luften efteråt, hur allt genast blir klarare och ännu grönare.

Har du tänkt utmana dig själv i sommar?

Ja, att inte stressa. Försöka att bara ta de lugnt, njuta av min ensamhet, inte hela tiden känna att jag måste hitta på nånting. Göra det jag verkligen vill göra och inte bara göra upp planer som sedan inte blir av.

Och till sist - din bästa sommarrutin!

Att stiga upp runt klockan 9 för att sitta utomhus och läsa en bok och äta frukost länge medan dagen blir varmare och varmare.

Frida S
01.06.2015 kl. 11:49

Island 2.0

 

Utsikt från Hallgrímskirkjan. Icelandic babes. Soliga hästturer. Den ständiga blåsten. Karmafallet (Gullfoss).

Några bilder från vår resa till Island. För mer fina och mindre fina bilder sök #hejreykjavik på instagram.

 

 

Frida S
25.05.2015 kl. 22:57

För det är ju för i helvete nästan sommar

https://open.spotify.com/track/2WZc4I9CUOD0ZPoWOjJgIx 
(väntar så på albumet <3)

https://open.spotify.com/track/6BvtcJlv2kdlUodAt7PD6c​

Jag cyklar utan att frysa. Skriver nästan oavbrutet i sex timmar, och det gör inget. För det är ju vår. Nästan sommar. Och allt är ju så förbannat fint. 

Frida S
22.05.2015 kl. 09:38

En liten del av Åbovåren

 

   

  

 

Vappskumpa. Ny favoritkjol. Helgfrukostar. Prettyinpink-roomie + GR <3. Legendariskt hotdogparty. Fin vän på dagsfest. Obligatorisk kika på blommen vid ån. Takterasshäng.

Frida S
20.05.2015 kl. 18:15

Island

Jag andas in havsluften.
Långt ner i lungorna rör den sig
och trycker sig rakt in i hjärtat.
Den isande vinden blåser mig ständigt i nacken
och varje gång jag ser upp mot bergen har de flyttat på sig igen. 

Vissa stunder finner jag ett lugn som jag aldrig skulle hittat hemma. 
Andra stunder är jag mer hemma än vad jag varit på flera månader. 

 

 

Frida S
17.05.2015 kl. 16:28

Två atomer i en molekyl

Aprilhimlar, aprilkänner, aprilhimlar, aprilkänner.
Jag bär en för tunn jacka för att bevisa att det är vår nu.
Drickar skumpa, årsfestar, dansar mig trött i fötterna. 
Sover mängder utan att bli riktigt pigg.
Skrattar tills jag gråter.
Gråter tills jag skrattar.
Ringer hem och pratar om oviktiga saker.
Läser böcker jag läst förut. Skriver om saker jag känt förut.
Försöker lära mig att vara nöjd med stunderna. 
Aprilkänner, aprilhimlar, aprilkänner, aprilhimlar. 

Frida S
17.04.2015 kl. 11:35

Fredag

Frida S
17.04.2015 kl. 11:15

Lev så hjärtat ständigt glöder

Du textar mig mitt i natten.
"Lev så hjärtat ständigt glöder".
Jag svarar inte, för oftast är det lättare
att vara tyst än att vara ärlig. 


Snurrar för fullt just nu

Frida S
28.03.2015 kl. 17:20

eau de

Handen på hjärtat. På överarmen. 

anförtro sig åt
öppna sitt hjärta för, tala öppenhjärtligt med; överlämna sig åt, söka skydd hos

Jag sträcker mig efter dig för att hinna få tag. Innan du försvinner ännu längre bort. 

Frida S
18.03.2015 kl. 11:17

Äntligen lördag

 

 

 

Frida S
14.03.2015 kl. 17:54

Qi

På en bänk nere vid ån krossar hon glas.
Vårdslöst och bortskämt. En blick bränner i hennes ryggtavla och hon försöker få sin hand att sluta skaka. Krampaktigt sluts en hand runt hennes, som för att säga att hon ska lugna ner sig. Andas. 

Frida S
09.03.2015 kl. 20:06

I'd rather dance with you than talk with you

Du förstår inte och jag kan inte förklara.
Munspelsskavsår på läppen och jag noterar
kaffefläckar
på skjortärmen. 
Du frågar om jag håller mycket inne och jag svarar
ja. 
 
Frida S
05.03.2015 kl. 16:43

Lovers never say goodbye

Frida S
02.03.2015 kl. 21:34

En kväll i sin helhet

Rödtjutsläppar.
En vante mindre.
Captain Obvious. 
vadfangörvihär.
Snuff.
Rosaglittrande dödsätare.
Eyelinervärk.
1% skillnad.

The Cure – Just Like Heaven

 

Frida S
27.02.2015 kl. 17:15

I'm four five seconds from wildin' and we got three more days 'til Friday

Äntligen på spotify.
Så återigen. 

 

Frida S
25.02.2015 kl. 15:39

Bland Twin Peaks och tågbyten

Frida S
19.02.2015 kl. 09:51

love it

Frida S
15.02.2015 kl. 17:55

Drops

Det finns ett oberhärskat kaos i hennes bröstkorg. Det går för det mesta lätt att andas så länge en inte börjar tänka på det. Hon lägger två fingrar mot halsen för att känna en puls, ett bevis. Försöker få bort rödvinsresterna från underläppen och varje steg som hon tar krossas glasbitarna under skon lite mer. 

 

Hon andas ut orden

möt mig där du orkar.

Frida S
15.02.2015 kl. 12:43

"Och du går hem innan nattens slut

Vi är en massa.
Dansar, sjunger, gråter, hoppar, svettas, skrattar, kramas.
Jag tar din hand för att känslorna inte ryms i kroppen.

Linnea Henriksson – Du söker bråk, jag kräver dans

Linnea Henriksson – Alice

Linnea Henriksson – Halmstad

 

 

 

Frida S
01.02.2015 kl. 18:07

Två hjärtan som förstör varann

Någonstans i ett rum sitter någon med näna uppdragna under hakan. Ryggslutet blir kallt mot väggen och ett sakta mullrande hörs på andra sidan väggen. Tårna är instuckna under täcket för att hindra kylan att tränga in ännu mer. 

Någonstans i ett rum sitter någon med utsträckt hand och väntar. Väntar på bekräftelsen om att allt är okej fastän allt har förändrats. En hårslinga har fastnat i pannan och vattenringar syns tydligt på bordet bredvid. Det finns alltid de som väntar förgäves.
 

Frida S
20.01.2015 kl. 19:55

Lite svartvitt från min pinterest

 

 

 

 

 

Frida S
13.01.2015 kl. 18:51

Det finns dagar som blir bättre av att prata om plan, och funderar när man kan vara kär och när man egentligen känner någon. Försöka förstå sig på sin egen hjärna, tänka på hur det skulle vara att leva ett liv utan konsekvenser. När avtal görs angående sommaren och allt känns genast bättre av att man bara har umgåtts.

ps. Fråga: På vilket jävla ✈️ är vi? ds.

Frida S
06.01.2015 kl. 22:26

att höra dig andas

Ligger på vindsgolvet och är nära igen. Brus och ilande luft. 
Rödvinsglasen är sedan länge tomma och vintervärlden redan besökt. Förstående blickar och avlägsenhet. Hemligheter utelämnas och pinterestbilder visas öga mot öga istället. Att känna sig dubbelt hemma. 
Frida S
04.01.2015 kl. 19:56

Kylans effekter

Mitt i violinmelodin sitter någon med iskalla fingrar. Han vägrar att be om ursäkt för de hastigt utslängda sårade orden. Eller så kan han helt enkelt inte förmå sig att erkänna sina brister.  Snett bakom sitter en annan så nära som aldrig förut och klarar ändå inte av att sträcka fram handen som ett accepterande. 
Frida S
29.12.2014 kl. 16:16

Mitt i allt

Hon är tårögd mest hela tiden. När hon är glad, när hon är sorgmodig. Ett rum kyls sakta ner, och kanske det går att läsa av i hennes ansikte vad hon tänker på. För ibland kan en bara vilja störta ut i rymden, eller bara önska att allt skulle vara mera stilla. 
28.12.2014 kl. 21:08

Inte längre 17 år

Och känslorna faller fritt på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig in i mig.
Frida S
27.11.2014 kl. 20:46

"Jag vill bara dansa, du vill bara sitta kvar

Glider sakta bort från sådant som varit säkert. Hör om hur mor min twistat till Beatles och lägenheten lever i post-partymode många dagar senare. En kväll avlsutas med högläsning, rosévin och saft, och jag tänker att varje kväll borde avslutas så. Istället för att jag spyr ut förhastade beslut och osäkra känslor. 

Så om inte du ska ta över världen kan väl jag få göra det?
Ja, om inte du ska förgöra världen kan väl jag få göra det?

 

Veronica Maggio – Riviera

Frida S
12.11.2014 kl. 22:11

saknar en viss ponny

Frida och Ekku, juni 2003

Frida S
01.11.2014 kl. 15:37

till alla som vet och inte vet

Det finns vissa saker som jag inte kan låta bli att gråta till.
Och en av de sakerna är Ryttareliten. För oavsett på vilken nivå man är, jag var, handlar det alltid om ungefär samma saker i hästvärlden. Hur det fungerar där, vad det ger en, utvecklingen, att man överlag förlorar mer än vad man vinner, och allt annat som man offrar är något som bara hästmänniskor vet. Och de flesta dagar funderar jag, om det största misstaget jag gjort är att välja bort den värld, för att istället vara i den jag är i nu. 

Frida S
29.10.2014 kl. 21:30

är det här allt som blir

Vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig existerar inte längre.
Tänker på hur alla ni blev födda till mörker och hur lätt det är att stava till magi med alfapetbrickor. 2+1+2+1-(poängs)lycka. 
Nu får någon annan vara solskenet. För ibland måste man bara blunda som om det skulle göra ont att se på saker och ting.
Ska det någonsin bli tryggt att bara slänga ut allt som inte får plats i huvudet?
Frida S
27.10.2014 kl. 19:50

Som läppstift på främsta tanden

Det har blivit så oerhört mycket oktober. Jag äter frusna hallon, för att sedan pilla bort fröna som fastnat mellan tänderna. Det blir inte längre ljust, och du frågar av mig om jag grät inuti huvudet. I tåget skriver jag ner alla känslor i slutet av Den amerikanska flickan, och det är tänkt att jag nu ska göra så mycket mer. Franska soundtrack påminner en för mycket och Åbos hustak är kolsvarta och tidningsprenumerationer fuckar up sig.
Frida S
25.10.2014 kl. 10:10

14:43

Tvinner blöta toppar runt fingrarna och ser hur gula löv sakta blir bruna. Rispar naglarna mot handflatan och hittar ord som fantasiprodukt. Vad är egentligen okej? 
 
Frida S
12.10.2014 kl. 14:43

Skillnad mellan sanningar och lögner

Frida S
09.10.2014 kl. 15:29

svunnet

går tillbaka till tider när vi skickade poesi till varandra. Var jag skrev saker som bländande hud och om hur extatisk ensamhet flyter omkring oss. 
Frida S
08.10.2014 kl. 20:52

Nästan oktober

Jag trycker telefon närmare örat för att höra dina andetag bättre. Drar knäna under hakan och berättar om hur det inte pirrar i magen längre. Hur det är alldeles lugnt, nästan för tyst, och att jag alltid blir ledsen när jag tänker på vad som finns och inte finns. Erkänner att jag alltid har blåskiftande fötter nuförtiden.
Frida S
30.09.2014 kl. 19:22

Hallonläppar 01:19

Blir för medveten om mina lungor. Textar snabbt iväg nånting som ska förklara att det behövs något mer och jag är. Mer än jag någonsin varit. 

Hello Saferide – Rasberry Lips

Frida S
30.09.2014 kl. 01:19

Super Mario

På moln stod jag. Försöker urskilja ord ur sorl. Ser in i halvstängda ögon och söker kontakt. 
Dansar oavbrutet i oändligheter på ett dansgolv under markytan till musik som saknar ord. Vi supermarionintendodansar och analyserar text om vart annat. Bannas över franska attityder och klibbas fast mot någons svettiga rygg. 
 

Frida S
29.09.2014 kl. 20:37

Besksöta

I efterhand ser jag kopplingen. Helt plötsligt bara.
Känslan av att vara den blinda, dumma kommer över
mig så hastigt att jag knappt får fram en enda vettig tanke.
Händer (det?). En hand.
Och jag tänker på takstunder (Klunkerkranich) och kyrkslättsaknar, helsinforssaknar, forsbysaknar. 
Fingrar på glitter och knyter alltid mina skor fel. Varje gång. 
Ser in i rödsprända ögon, önskar att jag är just jag. 
Hjärtklappar och försöker att börja se lite mer svår ut.
Frida S
27.09.2014 kl. 00:06

"Hur kan jag sova när min själ dansar?

Berlin var hållaihanden-bussresor. Nervösa textrader och småstress. Det var knarriga hostelhögsängar och trängsel i fotoautomater. En plånbok mindre och detärsåhimlasköntattvarahärkänslor. Det var kompishäng dygnet runt och förfestande i en tatueringsstudio. U-bahnssång och takbarskalas. Eftermiddagsskumppa och trötta fötter. Knäkrock och öl. Det var bara så otroligt fint. 
Frida S
22.09.2014 kl. 21:28

Berlin bby, som en säl en gång ropade.

Herkas imorgon far jag till Berlin. FAN VA BRA. 
Se något annat, känna nått nytt. 
Tack vare en lika peppad säl hittade jag den här låten, 
och även enligt min åsikt ett arma efterlängtat album.

 

 

Frida S
17.09.2014 kl. 21:21

No rest for the ?

Är tillbaka i Åbo och det känns så hemma. Dricker förkylningscider och hurrar åt de frånvarande diskussionerna. Får äntligen ur mig något viktigt och tackar för ett chockerande VA?! Det bildas växthuseffekt under regnjackan och precis som i en film bestämmer vi att mötas på bron, för att sedan se varandra på den andra sidan. Bekant. Regnluft och tomma gator efter 02:00. 
Frida S
27.08.2014 kl. 12:51

Jag var ingen, du var aprilhimlen

Lokaliserar blåmärken, fräknar och avtryck. Försöker hålla mig bort från allt vad dramapatetsik heter. Kyler ner handleder och skrubbar bort tatueringar.
Tänker på gitarrstunder i mitt vardagsrum och irritationsmoment i bilar.
På hjärtslag i minuten och vad det betyder att våga.

Allt kolliderar och livet är ju fan livet.

 

Håkan Hellström – Aprilhimlen

Frida S
16.08.2014 kl. 15:48

Idag

Idag grät jag. På ett sådär kaninteandasochherregudjagmåsteslutemenfyvadeärskönt-sätt. Och det som startade det var en bok. Så himla fint när sådant händer.

Frida S
14.08.2014 kl. 21:58

Varje dag

 

 

Frida S
03.08.2014 kl. 15:20

Souls are invaded, heart in a groove"

Idag fick jag en Patti Smith vinyl helt gratis. En av hennes bättre dessutom. Det är nog en bra dag idag. 
Frida S
01.08.2014 kl. 16:41

På balkongen

Frida S
30.07.2014 kl. 12:54

Blue skies again

Ritch. 
Konsten att vara kvinna
Paradoxal jävel eller självständig?
 
Frida S
25.07.2014 kl. 12:05

Barbenta sommarnätter

Fölmyser och blir uppäten av myggor. Kramas och ser en nybliven faster med gråtna tårar kvar på ena kinden. 

Frida S
20.07.2014 kl. 11:35

Andnöd

Ser inte längre skillnad på vad som är äkta och vad som är illusioner.
Och varför ska det vara så svårt att göra det man känner för? Det man verkligen vill. Det handlar ju om att våga, och det är kanske något av det mest skrämmande som finns.

Försöker få tag i något flyktigt för att undvika fler insikter. Vill inte känna av den där rädslan som kryper i kroppen så fort något blir osäkert. Lyssnar på 80-tals musik och läser "I thought to myself that he contained a whole universe that I had yet to know." (ur Just Kids)

Ett huvud exploderar och någonstans tänds alltid en cigarett. 

Frida S
02.07.2014 kl. 13:19

Broad City

Om ni behöver tips på en sådär lagom kort serie ska ni se Broad City. Det handlar om Abby och Ilana och deras liv i New York. Hela serien är alldeles hysterisk. Det är bara så ärligt och knäppt så det blir sådär 'gud vad bra'.

      

 

 

Frida S
26.06.2014 kl. 22:32

Frida.
Är kaos.
Studerar litteraturvetenskap i Åbo.
Försöker lära mig något.

 


 

absurd 
argusti 
bratr 
danamon
dunkskallet
dysleski
finalina 
hanna
pixie 
sälskap