Kastar mina känslor överallt och ingenstans

Känner mig som världens största kliché när jag gråter i bussen påväg tillbaka till Åbo. För här i Åbo väntar alltid stressen över mina studier, ansvar och förväntningar. Här finns den där känslan över att alltid försöka räcka till, men aldrig egentligen känna att en gör det. Efter tre dagar med människor som är nöjd med att jag bara är jag, vällde känslokaoset ut. Under de tre dagarna fanns det inte några föreställningar om att jag skulle vara osårbar och oberörd. I det sällskapet är det en självklarhet att jag inte är stark, kontrollerad och alltid glad.
 

Jag kramar om din hand när vi ser på det liv jag kunde ha haft. Du ger mig en vattenflaska för att jag ska kunna svälja ner gråtklumpen. Vi pratar om minnen som får mig att förstå hur vissa beslut bara måste tas, fastän det gör så att man nästan går sönder. Du får mig att känna att det är okej att vara ledsen utan någon egentligen orsak. Jag berättar om mina drömmar och planer och du lyssnar mer än av bara artighet. Tårögt hyllar vi de tre dagarna som gick alldeles för snabbt och jag har dig att lyssna på min favoritlåt för hösten precis innan jag måste springa till bussen.

 

Du skriver åt mig att jag inte ska låta någon förminska det som jag känner inom mig. För det är ju det som är jag. Att det är dumt av mig att tro att jag inte har rätt att vara ledsen, bara för att jag inte har något som totalt skakar om min värld.

Frida S
28.10.2015 kl. 19:37

Hade ett harhjärta som syntes tydligt genom lagren av av tyg

 

De pratar i förtroende med varandra Han sitter på en pall med ena armen lutad mot barbordet. Hon står halvt inkilad mellan hans knän och lår. Hon lutar sig närmre för att säkert inte missa några av hans ord. Varje gång hon lägger sin vikt på den andra höften kommer de lite närmare varandra. När hon ser ner på sina (hans) händer, tänker hon att han har de vackraste händer hon har sett.

 

bildkälla

Frida S
09.10.2015 kl. 18:09

Hem är gatorna du blöder på var du än befinner dig

 

Varje dag vaknar hon och tänker att hon idag ska vara oberörd. Men det lyckas aldrig. Det är alltid något som tar sig igenom fasaden, känsligheten. 

Han tar tag i hennes handleder när hon viker undan med blicken. Han tänker att han måste hålla henne kvar, inte låta henne ta avstånd. För han tror sig börja blöda invärters om hon lämnar honom. Han känner för mycket.

Hon vill inte längre känna som att hon går sönder varje gång de ses. Som om hennes hjärtmuskel blir lite mer inflammerad efter varje utbyte av ord, efter varje beröring. Hon känner för lite.

Obalansen blir för påtaglig. För honom är hon livsviktig, för henne är han inte tillräckligt. 

Frida S
04.10.2015 kl. 18:57

Ljug för mig, ljug för mig

Jag kan inte dölja min besvikelse tillräckligt så du hör den genom telefonen. Genast märker jag att du tar dig illa vid och din annars lugna och stadiga röst är plötsligt fylld av sårbarhet. Min hals känns mindre, gråten som inte får komma trycker mot insidan och jag ångrar att jag ens sa något från första början. För att såra dig är något av det värsta jag vet, att göra dig besviken och ledsen får mig att känna en ångest som det går dagar att rensa ur kroppen. 
Frida S
30.09.2015 kl. 19:33

Kukaan ei oo kenenkään

Om det är någon som skulle ha missat detta förträffliga album.

https://open.spotify.com/album/2VsDSWu9eoi9Re5t1X1L3w

 

 

 

Frida S
29.09.2015 kl. 17:59

Om jag kunde säga ord som egentligen är enkla, att jag älskar ditt skratt, som kommer så sällan


Vissa saker känns mer än andra.


Avtryck från dina fingrar i  min nacke. 
Håkan Boma ye! på vinyl när man inte hittar sömn.
Rivsår från alla pappershögar. 
Brännt kaffe.
Långa svar från vänner som befinner sig utomlands. 
Rödvin, Sigge Eklund och Hanna.
För varma lakan. 
Ensamhet. 
Ömma fötter efter en kväll på dansgolv. 
Att sakna någon som om de vore långt borta, 
fast de sitter alldeles nära. 
 

 

Frida S
26.09.2015 kl. 11:18

Under en vecka

Jag vaknar fem timmar för tidigt och ringer dig. Gråter i en femton minuter över att allt känns för mycket, men ändå just då i stunden alldeles för lite. Gråter över att jag saknar dig varje dag, och lite över pojkar. 

Sitter med en förlängesen uppdrucken kaffekopp, trycker fram orden och gråter för att det är tungt att dela med sig. Just då i stunden tänker man att det ska bli lättare, men egentligen blir allt bara mycket svårare för plötsligt har något undangömt blivit verklighet. 

I biomörkret blir jag tårgöd till Inside Out (som för övrigt är super), men också för att mitt sällskap är en av de finaste människorna som finns. Och jag kan inte förstå hur jag klarat mig utan henne tidigare. 

 

 

Frida S
20.09.2015 kl. 21:49

Åbo life

Ännu en höst, och jag inser hur bäst Åbo är.

Älskar höstdoften, trottarerna, att jag klippte av mitt hår, smutsigaste ån, att ha vänner som bor 100m bort,  gemensamma frukostar/luncher/middagar, biblioteken, min fönsterutsikt, gemenskapen, ensamheten, dansgolven, böckerna, whatsapp-grupperna, boysen, stressen över att man har för mycket roligheter inplanerade, spontaniteten  och så himla mycker mer.  <3

Frida S
14.09.2015 kl. 19:42

hittat i en iphone

En spricka kan vara nästintill osynlig förrän någon upptäcker den. Då växer den för varje gång man kastar ett öga mot den. Den växer till något mörkt, stort och okontrollerbart. Till något som håller en vaken om nätterna, som får en att inte längre klara av att möta någons blick, som får en att bygga de högsta murarna runt omkring sig. Jag har hittat en sådan spricka, en som inte ens är min att försöka lappa ihop. 

Frida S
14.09.2015 kl. 19:32

Sommarens finaste häng

 

Vi firade midsommar vid min villa. Grillade, spelade kubb, drack mängder av vin, tog nattdopp, dansade tills solen började gå upp. Sedan sov alla över, för att sedan ha den fnissigate frukosten ever. 

Drack mera vin på diverse platser, med olika människor. Här med Jonas.

Malin och Julina ordnade sommarens största fest i en danspaviljong. Var vi tokdansade, berättade hemligheter i grönaste WC:n ever, hade matkrig och hade det så himla fint. (Louise bilder)

Åkte till Åbo för att träffa Hanna ett par dagar. Åbo var sommarvarmt och vi var och simmade, hängde vid ån och gjorde alla typiska Hanna&Frida-grejer. Var ändå ganska sorgliga dagar eftersom det var sista gången vi umgicks som kämppisar. </3

Jag och Louise hälsade på Josefin i Stockholm en helg i augusti.
Hängde bland annat med Johanna och Joa under Jakobsdagar.

Andades skogsdoft med Jenna, Malin och Cessi.

Fick träffa Louise trots att vi bodde på skilda håll. Hon kom till Nykarleby ett par gånger, och sedan i Stockholm. <3456

Sista helgen träffades största delen av gänget vid Malins. Sedan flyttade vi alla till olika städer igen, och så var det plötsligt höst.

Frida S
11.09.2015 kl. 16:14

Frida.
Är kaos.
Studerar litteraturvetenskap i Åbo.
Försöker lära mig något.

 


 

absurd 
argusti 
bratr 
danamon
dunkskallet
dysleski
finalina 
hanna
pixie 
sälskap