Söndag

Tydligen är jag inte alls okej. (Tillägg: fast nu är jag det)
 

Därför är en tidig prommis, trots bultande huvud, med en bästa vän så himla rätt. Sedan blir allt lite lättare när man får prata med en mamma som bryr sig. För att sedan bjuda in en bestie på krabbishäng, så man kan ligga nära nära i sängen och känna hur den där knuten inombords blir lite mindre. Dessutom lyssnar vi på Taylor <3

 

Frida S
29.11.2015 kl. 15:22

Hade ett harhjärta som syntes tydligt genom lagren av av tyg

 

De pratar i förtroende med varandra Han sitter på en pall med ena armen lutad mot barbordet. Hon står halvt inkilad mellan hans knän och lår. Hon lutar sig närmre för att säkert inte missa några av hans ord. Varje gång hon lägger sin vikt på den andra höften kommer de lite närmare varandra. När hon ser ner på sina (hans) händer, tänker hon att han har de vackraste händer hon har sett.

 

bildkälla

Frida S
09.10.2015 kl. 18:09

Hem är gatorna du blöder på var du än befinner dig

 

Varje dag vaknar hon och tänker att hon idag ska vara oberörd. Men det lyckas aldrig. Det är alltid något som tar sig igenom fasaden, känsligheten. 

Han tar tag i hennes handleder när hon viker undan med blicken. Han tänker att han måste hålla henne kvar, inte låta henne ta avstånd. För han tror sig börja blöda invärters om hon lämnar honom. Han känner för mycket.

Hon vill inte längre känna som att hon går sönder varje gång de ses. Som om hennes hjärtmuskel blir lite mer inflammerad efter varje utbyte av ord, efter varje beröring. Hon känner för lite.

Obalansen blir för påtaglig. För honom är hon livsviktig, för henne är han inte tillräckligt. 

Frida S
04.10.2015 kl. 18:57

Ljug för mig, ljug för mig

Jag kan inte dölja min besvikelse tillräckligt så du hör den genom telefonen. Genast märker jag att du tar dig illa vid och din annars lugna och stadiga röst är plötsligt fylld av sårbarhet. Min hals känns mindre, gråten som inte får komma trycker mot insidan och jag ångrar att jag ens sa något från första början. För att såra dig är något av det värsta jag vet, att göra dig besviken och ledsen får mig att känna en ångest som det går dagar att rensa ur kroppen. 
Frida S
30.09.2015 kl. 19:33

Om jag kunde säga ord som egentligen är enkla, att jag älskar ditt skratt, som kommer så sällan


Vissa saker känns mer än andra.


Avtryck från dina fingrar i  min nacke. 
Håkan Boma ye! på vinyl när man inte hittar sömn.
Rivsår från alla pappershögar. 
Brännt kaffe.
Långa svar från vänner som befinner sig utomlands. 
Rödvin, Sigge Eklund och Hanna.
För varma lakan. 
Ensamhet. 
Ömma fötter efter en kväll på dansgolv. 
Att sakna någon som om de vore långt borta, 
fast de sitter alldeles nära. 
 

 

Frida S
26.09.2015 kl. 11:18

Under en vecka

Jag vaknar fem timmar för tidigt och ringer dig. Gråter i en femton minuter över att allt känns för mycket, men ändå just då i stunden alldeles för lite. Gråter över att jag saknar dig varje dag, och lite över pojkar. 

Sitter med en förlängesen uppdrucken kaffekopp, trycker fram orden och gråter för att det är tungt att dela med sig. Just då i stunden tänker man att det ska bli lättare, men egentligen blir allt bara mycket svårare för plötsligt har något undangömt blivit verklighet. 

I biomörkret blir jag tårgöd till Inside Out (som för övrigt är super), men också för att mitt sällskap är en av de finaste människorna som finns. Och jag kan inte förstå hur jag klarat mig utan henne tidigare. 

 

 

Frida S
20.09.2015 kl. 21:49

Han samlar drömmar i fickan

I trängseln på dansgolvet lägger han en hand i hennes och drar med henne två trappor upp och sedan in genom dörren till ett toalettbås. Där inne släpper han hennes hand och börjar gråta. Inte sådär hysteriskt som det ofta händer när en har fyllt ådrorna med alkohol. Utan istället försiktigt, knappt hörbart snyftar han så det känns rakt genom henne. Han stirrar inte ner på sina skor, torkar inte tårarna. Han bara står där, gråter och ser på henne med ansiktet fullt av frågor. 

Frida S
14.07.2015 kl. 14:14

Anteckningar från en tågvagn

Ansiktsuttrycken blir tröttare och tröttare. Vissa blänger argt andra småler ilsket åt killen som inte kan hålla käften. Om och om igen säger han samma sak, uttrycker sin oro. På andra sidan gången sitter en kvinna som äter tre tupla på raken, gör ett försök att rätta till sina trosor diskret för att sedan somna. 

För lite mer en tolv timmar sedan njöt jag av den första varma sommarnatten på en innergård var det spelades dånande dramatisk musik och jag fick återse saknade. 01:52 satt jag och en snart föredetta kämpis och åt pancakes en sista gång. Återigen fick jag ventilera mig om saker som jag bara vågar berätta åt henne. Om komplikationer, ojämlika förhållanden, om var gränsen går när det handlar om att ge för mycket av sig själv.

Frida S
08.07.2015 kl. 21:15

Att vänja sig

I dagar plockar jag upp ett liv från Åbo. Kläder med spår från oförglölmliga helger, böcker som jag fått av vänner, isländsk öl, foton. Nu försöker jag vänja mig med tanken att bo hemma hos mina förädrar hela sommaren. Att ha en annan vardag som handlar mer om jobb, hästar och landsluft. Inte parkhäng, het asfalt eller lägenhetsliv. Att försöka vänja mig vid tanken att när åker tillbaka till hösten kommer en Hanna inte vänta på mig i lägenheten på Tavastgatan.

Frida S
12.06.2015 kl. 15:06

Två atomer i en molekyl

Aprilhimlar, aprilkänner, aprilhimlar, aprilkänner.
Jag bär en för tunn jacka för att bevisa att det är vår nu.
Drickar skumpa, årsfestar, dansar mig trött i fötterna. 
Sover mängder utan att bli riktigt pigg.
Skrattar tills jag gråter.
Gråter tills jag skrattar.
Ringer hem och pratar om oviktiga saker.
Läser böcker jag läst förut. Skriver om saker jag känt förut.
Försöker lära mig att vara nöjd med stunderna. 
Aprilkänner, aprilhimlar, aprilkänner, aprilhimlar. 

Frida S
17.04.2015 kl. 11:35

Frida.
Är kaos.
Studerar litteraturvetenskap i Åbo.
Försöker lära mig något.

 


 

absurd 
argusti 
bratr 
danamon
dunkskallet
dysleski
finalina 
hanna
pixie 
sälskap