Söndag

Tydligen är jag inte alls okej. (Tillägg: fast nu är jag det)
 

Därför är en tidig prommis, trots bultande huvud, med en bästa vän så himla rätt. Sedan blir allt lite lättare när man får prata med en mamma som bryr sig. För att sedan bjuda in en bestie på krabbishäng, så man kan ligga nära nära i sängen och känna hur den där knuten inombords blir lite mindre. Dessutom lyssnar vi på Taylor <3

 

Frida S
29.11.2015 kl. 15:22

Hade ett harhjärta som syntes tydligt genom lagren av av tyg

 

De pratar i förtroende med varandra Han sitter på en pall med ena armen lutad mot barbordet. Hon står halvt inkilad mellan hans knän och lår. Hon lutar sig närmre för att säkert inte missa några av hans ord. Varje gång hon lägger sin vikt på den andra höften kommer de lite närmare varandra. När hon ser ner på sina (hans) händer, tänker hon att han har de vackraste händer hon har sett.

 

bildkälla

Frida S
09.10.2015 kl. 18:09

Hem är gatorna du blöder på var du än befinner dig

 

Varje dag vaknar hon och tänker att hon idag ska vara oberörd. Men det lyckas aldrig. Det är alltid något som tar sig igenom fasaden, känsligheten. 

Han tar tag i hennes handleder när hon viker undan med blicken. Han tänker att han måste hålla henne kvar, inte låta henne ta avstånd. För han tror sig börja blöda invärters om hon lämnar honom. Han känner för mycket.

Hon vill inte längre känna som att hon går sönder varje gång de ses. Som om hennes hjärtmuskel blir lite mer inflammerad efter varje utbyte av ord, efter varje beröring. Hon känner för lite.

Obalansen blir för påtaglig. För honom är hon livsviktig, för henne är han inte tillräckligt. 

Frida S
04.10.2015 kl. 18:57

Ljug för mig, ljug för mig

Jag kan inte dölja min besvikelse tillräckligt så du hör den genom telefonen. Genast märker jag att du tar dig illa vid och din annars lugna och stadiga röst är plötsligt fylld av sårbarhet. Min hals känns mindre, gråten som inte får komma trycker mot insidan och jag ångrar att jag ens sa något från första början. För att såra dig är något av det värsta jag vet, att göra dig besviken och ledsen får mig att känna en ångest som det går dagar att rensa ur kroppen. 
Frida S
30.09.2015 kl. 19:33

Om jag kunde säga ord som egentligen är enkla, att jag älskar ditt skratt, som kommer så sällan


Vissa saker känns mer än andra.


Avtryck från dina fingrar i  min nacke. 
Håkan Boma ye! på vinyl när man inte hittar sömn.
Rivsår från alla pappershögar. 
Brännt kaffe.
Långa svar från vänner som befinner sig utomlands. 
Rödvin, Sigge Eklund och Hanna.
För varma lakan. 
Ensamhet. 
Ömma fötter efter en kväll på dansgolv. 
Att sakna någon som om de vore långt borta, 
fast de sitter alldeles nära. 
 

 

Frida S
26.09.2015 kl. 11:18

Under en vecka

Jag vaknar fem timmar för tidigt och ringer dig. Gråter i en femton minuter över att allt känns för mycket, men ändå just då i stunden alldeles för lite. Gråter över att jag saknar dig varje dag, och lite över pojkar. 

Sitter med en förlängesen uppdrucken kaffekopp, trycker fram orden och gråter för att det är tungt att dela med sig. Just då i stunden tänker man att det ska bli lättare, men egentligen blir allt bara mycket svårare för plötsligt har något undangömt blivit verklighet. 

I biomörkret blir jag tårgöd till Inside Out (som för övrigt är super), men också för att mitt sällskap är en av de finaste människorna som finns. Och jag kan inte förstå hur jag klarat mig utan henne tidigare. 

 

 

Frida S
20.09.2015 kl. 21:49

Han samlar drömmar i fickan

I trängseln på dansgolvet lägger han en hand i hennes och drar med henne två trappor upp och sedan in genom dörren till ett toalettbås. Där inne släpper han hennes hand och börjar gråta. Inte sådär hysteriskt som det ofta händer när en har fyllt ådrorna med alkohol. Utan istället försiktigt, knappt hörbart snyftar han så det känns rakt genom henne. Han stirrar inte ner på sina skor, torkar inte tårarna. Han bara står där, gråter och ser på henne med ansiktet fullt av frågor. 

Frida S
14.07.2015 kl. 14:14

Anteckningar från en tågvagn

Ansiktsuttrycken blir tröttare och tröttare. Vissa blänger argt andra småler ilsket åt killen som inte kan hålla käften. Om och om igen säger han samma sak, uttrycker sin oro. På andra sidan gången sitter en kvinna som äter tre tupla på raken, gör ett försök att rätta till sina trosor diskret för att sedan somna. 

För lite mer en tolv timmar sedan njöt jag av den första varma sommarnatten på en innergård var det spelades dånande dramatisk musik och jag fick återse saknade. 01:52 satt jag och en snart föredetta kämpis och åt pancakes en sista gång. Återigen fick jag ventilera mig om saker som jag bara vågar berätta åt henne. Om komplikationer, ojämlika förhållanden, om var gränsen går när det handlar om att ge för mycket av sig själv.

Frida S
08.07.2015 kl. 21:15

Att vänja sig

I dagar plockar jag upp ett liv från Åbo. Kläder med spår från oförglölmliga helger, böcker som jag fått av vänner, isländsk öl, foton. Nu försöker jag vänja mig med tanken att bo hemma hos mina förädrar hela sommaren. Att ha en annan vardag som handlar mer om jobb, hästar och landsluft. Inte parkhäng, het asfalt eller lägenhetsliv. Att försöka vänja mig vid tanken att när åker tillbaka till hösten kommer en Hanna inte vänta på mig i lägenheten på Tavastgatan.

Frida S
12.06.2015 kl. 15:06

Två atomer i en molekyl

Aprilhimlar, aprilkänner, aprilhimlar, aprilkänner.
Jag bär en för tunn jacka för att bevisa att det är vår nu.
Drickar skumpa, årsfestar, dansar mig trött i fötterna. 
Sover mängder utan att bli riktigt pigg.
Skrattar tills jag gråter.
Gråter tills jag skrattar.
Ringer hem och pratar om oviktiga saker.
Läser böcker jag läst förut. Skriver om saker jag känt förut.
Försöker lära mig att vara nöjd med stunderna. 
Aprilkänner, aprilhimlar, aprilkänner, aprilhimlar. 

Frida S
17.04.2015 kl. 11:35

Mitt i allt

Hon är tårögd mest hela tiden. När hon är glad, när hon är sorgmodig. Ett rum kyls sakta ner, och kanske det går att läsa av i hennes ansikte vad hon tänker på. För ibland kan en bara vilja störta ut i rymden, eller bara önska att allt skulle vara mera stilla. 
28.12.2014 kl. 21:08

är det här allt som blir

Vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig existerar inte längre.
Tänker på hur alla ni blev födda till mörker och hur lätt det är att stava till magi med alfapetbrickor. 2+1+2+1-(poängs)lycka. 
Nu får någon annan vara solskenet. För ibland måste man bara blunda som om det skulle göra ont att se på saker och ting.
Ska det någonsin bli tryggt att bara slänga ut allt som inte får plats i huvudet?
Frida S
27.10.2014 kl. 19:50

Nästan oktober

Jag trycker telefon närmare örat för att höra dina andetag bättre. Drar knäna under hakan och berättar om hur det inte pirrar i magen längre. Hur det är alldeles lugnt, nästan för tyst, och att jag alltid blir ledsen när jag tänker på vad som finns och inte finns. Erkänner att jag alltid har blåskiftande fötter nuförtiden.
Frida S
30.09.2014 kl. 19:22

Jag var ingen, du var aprilhimlen

Lokaliserar blåmärken, fräknar och avtryck. Försöker hålla mig bort från allt vad dramapatetsik heter. Kyler ner handleder och skrubbar bort tatueringar.
Tänker på gitarrstunder i mitt vardagsrum och irritationsmoment i bilar.
På hjärtslag i minuten och vad det betyder att våga.

Allt kolliderar och livet är ju fan livet.

 

Håkan Hellström – Aprilhimlen

Frida S
16.08.2014 kl. 15:48

Idag

Idag grät jag. På ett sådär kaninteandasochherregudjagmåsteslutemenfyvadeärskönt-sätt. Och det som startade det var en bok. Så himla fint när sådant händer.

Frida S
14.08.2014 kl. 21:58

På balkongen

Frida S
30.07.2014 kl. 12:54

Förberedelser inför en sommar i kaaabi (Just look over your shoulders, honey)

Viker kläder och försöker packa ihop en del av hösten och våren. 

Jag kommer sakna att sitta vid ån och inte göra nånting. Jag kommer att sakna tystheten i lägenheten och det faktum att det finns vänskaper fem minuter bort. Jag kommer sakna det speciella bruset, ljuset och ruset som jag hittat i Åbo. Att somna till en ljusrosa himmel på åttonde våningen. Möjligheten att alltid hitta på någonting nytt, eller att bara dricka vin på ett lägenhetsgolv. Att ha spela musik lite för högt på hemmafesterna och att få dansa till Håkan Hellström i lägenheter, vid F eller på gatan fram. För visst kan jag göra allt det här var som helst, men ändå känns allting annorlunda i åbohem. Men mest av allt kommer jag nog sakna finaste vännen som jag hittade här. Tänk att ha spenderat nästan varje dag med någon i nio månader för att sedan inte ses på tre. Kommer sakna dig massor! 

Jackson 5 – I'll Be There en av de mest cheesyiga låtarna om vänskap xx

Frida S
25.05.2014 kl. 22:03

För slutet har just börjat mellan mig och ?

Det är tänkt att det är nu jag ska vara så jävla duktig. Inte sitta och torka på balkongen. Jag ska njuta av det lilla våråbo jag har kvar. Inte stressa, deppa och gråta en skvätt. Jag ska planera nästa år, fundera på ny rumskompis. Inte grubbla ihjäl mig och fundera på sådant som inte längre är. 
Frida S
18.05.2014 kl. 17:57

Åbo

Om en och en halv vecka kommer jag inte längre kunna bannas över att alltid måste cykla över kullerstensgator. Eller att bära hem för tunga matkassar medan svetten bildas som pärlor på ryggen bakom den överfulla ryggsäcken. Jag kommer inte kunna gå vart jag vill när som helst, spontanfesta i lägenheter eller solhänga vid ån. Om en och en halv vecka flyttar jag till Nykarleby för sommaren. hej bara.
Frida S
14.05.2014 kl. 12:55

Utkast hemifrån 2.0

Jag värmer min hand mot din varma hals. Tänker att det är nu de börjar närma sig slutet, och jag flyttar mig närmre, För hur många gånger kan någon repa sig egentligen? Och hur i helvete ska jag repa mig efter att du och jag inte längre existerar?

Smärtan som känns när jag drar av mig gummistöveln känns skrämmande bekant. Sjunker ner på golvet, och du ser frågande på mig. Hur skulle du kunna veta vad som pågår inuti mitt huvud?
Frida S
12.05.2014 kl. 15:55

Utkast hemifrån

10 maj

Går hem från kaos halvsju på morgonen till soluppgång och fågelkvitter. Och tillvaron är så oerhört tilltalande. För jag hade glömt hur fint det kan vara att gå på grönskande grusvägar som leder hem.

Två timmar senare hittar jag mig själv i ett kök med en kedjerökande italienare som ger mig insikter om det som varit, men kommer också alltid att vara en stor del av mitt liv.

På eftermiddagen lägger du en kall hand i min och jag ser hur dina gråblekta ögon glittrar. Just precis då mår du så himla bra, och de tynger mig att tänka på varje förändring som skett.

Frida S
12.05.2014 kl. 13:50

Ge mig något att drömma om

Kapar av det som en gång varit en jämförelse. 
För jag måste bort. Det måste existera en skillnad. Ignorerar bortglömda svar och ofrågade frågor. Har golvsnack klockan fem på morgonen, och erkänner hur du på något sätt kom in i mitt liv precis i rätt stund.
Dricker skumppa en hel eftermiddag, och en nyfunnen vän anförtror sig. 
Får svårt att vara, njuter av Wes Anderson på storduk, går vidare. 
Det handlar allt om alltid till slut, att jag går vidare. För att sedan gå tillbaka, för att sedan febrilt försöka hitta något nytt.
 
Frida S
02.05.2014 kl. 22:08

Vad gör jag?!

Fem minuter senare kommer illamåendet över mig. När jag inser att jag i princip lovade för några få minuter sedan att intervjua en italiensk tränare för en större finsk hästtidning. Lugnar nerverna med soundtracket från Jesus Chrst Superstar. Trodde det skulle ha en bättre inverkan än vad det har. huuua. ääh. herkas. Har ju int alls nå lite tid med det här. blööh.
Frida S
28.04.2014 kl. 20:54

"Take me some place where there's music

Går över grönskande gräsmattor. 
Åbo spricker ut i vår, samtidigt som jag håller på att själv spricka av vårkänslor och ångestöveratttidengårsåjävlasnabbt. 
Promenerar hem efter 03:00 med saelskap och tänker att oförstånd inte alltid är så illa. Men hur förväntingar kan få en att bli så oerhört liten.
 
Frida S
24.04.2014 kl. 15:51

Med hjälp av Baudelaire

Som något gråsmutsigt moln kommer det över mig. Det drar i mig någonstans vid revbenen, och jag söker febrilt efter förståelse. Vill hitta perspektiv och det som en gång var. Drömmer att du sårar mig något fruktansvärt.
Inser på morgonen att det inte längre är en självklarhet att du är en av dem som jag aldrig trodde skulle göra mig illa.
Frida S
02.04.2014 kl. 19:24

H.H

"Och känslorna faller fritt på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig in i mig

 

Frida S
28.03.2014 kl. 09:43

Det krävs mer innan jag förlorar mig

Vaknar mitt i natten. Inser att jag backade, lät det bara komma över mig.
Men istället för att låta ångesten börja vrida sig i magen, tänker jag att fan nästa gång. Nästa gång backar jag inte. 

Vaknar på morgonen igen av att solen lyser mig rakt i ögonen. Hör hur trapphuset håller på att gå igenom en extreme makeover. Går ut på balkongen och känner den kalla balkongen kyla ner mina fotsulor. Påminns om en annan gång det hände. 
Frida S
28.03.2014 kl. 09:33

Salt i mina sår

Står med en sjömanskeps i handen medan tårarna rinner. 
Tröstande ord hjälper inte mycket, men du säger precis de rätta sakerna.
Kommer hem till ett tomt rum, och till ett tomrum.

Frida S
25.03.2014 kl. 19:29

Trött på kaos

Går hem och känner att vissa saker helt enkelt alltid kommer förbli obegripliga. Kommer helt ur balans på grund av livet, och jag vet inte längre. Det här var den där gången jag inte fick feeling. Försöker skriva något till en poet, men allting fastnar igen.
Istället fortsätter jag att läsa kontaktannonser och citerar dem åt vänner.
Frida S
24.03.2014 kl. 22:06

"När mina fickor är tyngre än jag klarar

Idag är en sådan dag då andra kan bättre säga hur jag känner än vad jag kan själv. Så därför försöker jag inte ens.

Frida S
17.03.2014 kl. 17:59

Drar den här staden ner oss till botten av ån?

Jag viskar att du inte dömer någon, inte ens mig.
För med dig känns allting mer okej, mer acceptabelt.
Sådant som annars är asfaltsgrått blir till något annat, något bättre,

Efter tre öl i kroppen känns allting annorlunda.
Kinderna blir rödare och jag tar en hand under bordet.
Bara för att se om det ännu är okej att jag gör så.
Och det är det.


Frida S
15.03.2014 kl. 16:50

"It feels like I only go backwards

Förundras frusterande över hur fan det kunde bli jag som är den som känner mig skit. Jag som blir illamående. Och du säger att det är ju nästan alltid så, att det är vi som hamnar i den situationen. Inte ens mineralvatten hjälper mot den här äckelkänslan. Så istället stiger jag av tåget och springer och kramar mor min. Tänker att hon, om ingen annan, kan få mig ur det här på något sätt.

OCH JAAA, TAME IMPALA KOMMER TILL RUIS. FEN VA BRA!
Frida S
13.03.2014 kl. 21:41

Det är så enkelt att tappa bort sig

Igår 23:37
"Känns som känslor och panik har tagit över i mitt liv
Känns som ivern och ses har gjort mig vansinnig

Känns som ingenting finns kvar av allting jag en gång var
rädd att inte räcka till och bli ensam kvar"

Idag efter 09:17-
Slutade med Italienskan, och klarade av att ta djupa andetag igen.
Illamåendet håller sakta på och försvinna, och det känner som om jag äntligen kan leva lite igen. Må bra igen.


Frida S
11.03.2014 kl. 19:45

I won't be no runaway, cause I won't run

Fredag 16:27  
Hade glömt bort hur skönt det är att bli tröstad.

Söndag 19:17
Inser att man verkligen mår som man förtjänar.


Däremellan har det mesta bara varit kalas. 


 

 

Frida S
10.03.2014 kl. 16:46

"Kom sommarnätter under stjärnor kom"

Idag fick jag en älskalivetfeelis. Så fint och kalas, och jag kan göra vad som helst när som helst och herregud vad Åbo är fint i tidigvårsol.
Cyklar med ömma vader, men vill ändå aldrig sluta trampa.

Dagens låt:
http://open.spotify.com/track/3FADI5nLj2AmF6WyWT2O0U

"Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta."

 

Frida S
05.03.2014 kl. 19:59

Känn något äkta

Det som fattas mig i Åbo just precis nu är: en häst, två systrar, motivation och tid. 

http://open.spotify.com/track/4xUVNNTNOL7C07wyahhVxi

Frida S
04.03.2014 kl. 09:34

Försök till att undvika ett tomrum

Får lust att skrika "håll käften" åt hela världen.
Fast egentligen menar jag bara ingenting.
Orten "not set" låter så lockande och ändå är jag nöjd. 
Förtjusande nöjd. 
Försök till att undvika och såra, blir till ett fiasko.
Orken, orden, om du var här. 
Frida S
28.02.2014 kl. 08:18

Längesen

En kväll när jag såg på Gilmore Girls och det var en häst med så började jag gråta. Känner mig full av saknad för tillfället. 
Och inser att jag är ganska patetisk.

studentmedhästphotoshootochenbildsomtydligenblevavdåligkvalitethär.
Systra min är fotograf.

Frida S
24.02.2014 kl. 15:58

ääääh

Får på riktigt fel i huvu nu. Tur att sälskap kommer hit ikväll.
Frida S
22.02.2014 kl. 19:21

Rensar

Man måste genom skam
Man måste genom drömmar


Tar itu med skammen. Tar kontakt, ursäktar min franska, min svenska.
Det förflutna har klistrat sig fast för hårt. Det har nu kommit upp en vägg, var det en gång fanns hjärterum.
Frida S
22.02.2014 kl. 17:11

"I flera timmar har vi erkänt varenda svaghet"

Har en oidentifierad känsla i magen.
Eller huvudet.

Frida S
21.02.2014 kl. 13:01

"Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans"

Efter min tredje kopp kaffe får jag det äntligen ur mig.
Om hur jag får ångest över att inte vara social. Hur förväntningarna håller på att bryta sönder mig. Att jag börjar må dåligt av att vara trött, men att jag ändå förstår att alla måste få vara det.
Du berätta livsavgörande saker som hänt dig de senaste veckorna och det händer ofta att mina ögon tåras försiktigt. Du ser rakt in i mina ögon, rakt in i mig och delar känslorna med mig, som ingen gjort på länge. Inte på det sättet. Jag får ur mig hur mycket jag saknar dig, och vad du faktiskt betyder för mig. Och kanske dina ögon tåras lite då i stunden. Jag lutar huvudet på tågfönstret och känner mig hemma. Med dig, din röst och din ärlighet. Vi är ärliga. Erkänner, förklarar, anförtror och överdriver inte. Det är en tid sedan jag varit så uppriktig, mot mig själv, mot någon annan. När jag stiger av tåget, och vi skiljs åt, känns det som om balansen är återställd. Som att jag kan hantera mina tankar igen.
Frida S
15.02.2014 kl. 15:05

"Det tar en del år, en del sår, att bli ung"

Dina tårar på mina byxor.
Nej. Inte alls så. Utan mina tårar. På mina byxor.
Står och ser in i mitt eget ansikte. Försöker hitta något. Ett bevis på rätt, eller en känsla av tillfredsställelse. Något som kan hjälpa mig att försöka förstå mig, dig, ni, vi, de. Exempel på samverkan.
Våren skulle aldrig få mig att bryta samman. Det är grå(t)a dagar som ger sådana följder. 
Det är enkelt att bli någon annan.

"Och hur jag dramapatetisk vid en stolpe
försöker säga nåt alldeles för stort"

 

 

Frida S
10.02.2014 kl. 21:54

Frida.
Är kaos.
Studerar litteraturvetenskap i Åbo.
Försöker lära mig något.

 


 

absurd 
argusti 
bratr 
danamon
dunkskallet
dysleski
finalina 
hanna
pixie 
sälskap