Alla drar till Stockholm, hört att de var bra där. Vänd dig inte om, vänd dig inte om

Jag är tillbaka i Stockholm och jag tänker på hur jag skrev åt Louise när hon var påväg ner hit, att det är ju här vi ska vara nu. Det är ju bara så rätt. Och fast jag ibland känner att jag går lite sönder av saknad, så försöker jag tänka att det finns så många värre saker än att ha ett långdistansförhållande. Det är ju ändå bara lite vatten mellan oss. Han hälsar ju på och det finns hur många sätt som helst att hålla kontakten. Försöker jag tänka. Kommer ihåg hur Lina sa att det går ju, när en ändå ser ett slut på det. Att man får bo i samma stad om ett par månader igen.

Därför är jag ändå så oerhört pepp på allt vad Stockholmvåren kommer innebära. Jag bara väntar på att min praktik ska börja, att gatorna ska bli helt grusfria och jag kan börja använda sneakers dagligen. Känna vårsol och klara av att vistas utomhus utan att frysa fingrarna av sig när man glömt handskarna. Så länge jag väntar lyssnar jag på det här

 

Frida S
31.01.2017 kl. 17:52

Vi kan vara som Paris och Nicole, du och jag du och jag

Jag bor ju i Stockholm nuförtiden. Det känns knäppt, ovant, men mest känns det nog bara så fint. För jag är ju här med Louise och vi bor i lägenhet där golvet knarrar, var man kan sitta uppkrupen i höga fönster och som har konstig konst på väggarna. Vi har nästan inga möbler alls, men vi har en kristallkrona och ett badkar. 

Den här sommaren som flöt förbi har varit en av de bättre, men också så tung. Jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på alla brygghäng. På när jag klädde alla i reflex för att vi skulle cykla in till stan efter sangriafesten. Eller när man sitter ihopträngda i en bil och lyssnar på Joas playlists. Och hur de sista helgen ordnade en avskedsfest åt mig, trots att majoriteten var så bakis, och överraskade mig totalt. Det är de stunderna jag vill tänka på. Men det var också jobbigt, påfrestande och mycket krav. Därför känns det så fint att bo i en ny stad, med någon som man firade tre år tillsammans med på Facebook för en vecka sedan. <3 https://open.spotify.com/track/1JkcsJh6AWLxdVSe6fRe6y

Nu spenderar jag dagarna med att lyssna på Little Jinder, snapchatta, söka stipendier, läsa böcker, se serier, planera veckoslut och bara ha de så najs med min roomie. Om två veckor börjar min praktik, vilket känns så skrämmande, nervöst och pirrigt. Men vetja de blir bra. Förhoppningsvis mer än bra. Men före det ska jag hem en sväng för ett bröllop. Som jag sisådär väntat på i sju år. 

Frida S
02.09.2016 kl. 11:45

Kom ge mig sommar

Det är sommar och jag tänker inte. Eller så gör jag det för mycket. Jag sitter uppkrupen på en stol, dricker kaffe och pratar om allt som är viktigt. Jag tvättar håret mer sällan, känner fölpäls under handflatorna och bär flera hinkar med vatten varje dag. Träffar fina vänner, skapar chattgrupper och försöker hålla fast och sammanbinda. Försöker att inte tänka. Orkar inte reda ut allt krångel, väntar på samtal, svar, något.

Ångrar mig, glömmer, tar tillbaka, förväxlar. 

Håller din hand och du frågar om det har blivit sådär på grund av . Jag skakar på huvudet för det går inte att bilda ord, öppna ögon. Får veta något som jag inte förstår. Tänker att kanske vi tänker precis samma sak. Tänker att vi kanske borde börja tänka bättre. Eller så får det bara vara nu. Så jag fortsätter med att hänga vid mina vänners sommarjobb, läsa diktsamlingar, tvätta håret sällan och känna fölpäls under haldflatorna.

Frida S
04.07.2016 kl. 18:29

Varför jag inte hinner, eller kan skriva

Här är det tyst just nu. För jag är upptagen med att storma, känna, säga hejdå, leva kämpislyfe med världens bästis, gå på keikkor. Dricka skumpa mitt på dagen för att fira att kandin är inlämnad och alla kurser fixade. Ligga på vårdis och läsa böcker, gråta på vårdis i kanske den snällasta famnen som finns. Reda ut saker, kramas och planera. Skriva ansökning efter ansökning. Dansa, bygga en koja, se på Jane the Virgin, klädkrisa. Men mest av allt bara vara ledig, och träffa alla vänner som jag inte riktigt vet när jag kommer se nästa gång ( det där lät alldeles för dramatiskt). Så därför skriver jag inte. För allt skulle bli för dramatiskt, ledsamt eller för personligt. Och just nu vill jag bara vara glad och majpepp.
Frida S
09.05.2016 kl. 09:28

Att tappa bort sig själv

 

I höstas började jag känna att studiestressen blev för överväldigande. Jag kunde inte längre hantera den. Plötsligt var alla människor i min närhet oerhört irriterande och mitt tålamod var uselt. Jag grät nästan varje dag och kände mig så långt ifrån mig själv som jag bara kunde. Sedan kom jullovet. Jag fick äntligen ta det lugnt, inte stressa och började äntligen hitta tillbaka till mig själv.

Nu de senaste veckorna, när kandiångesten har varit som värst, märkte jag att jag började känna samma känslor som i höstas. Jag har aldrig tidigare haft så mycket studiestress som detta år, och har därför inte vetat hur jag reagerar när det håller på att bli för mycket. När det är för mycket. Det är hemskt att inse hur stress påverkar ens humör, beteende och vardag. Jag har inte kunnat glädjas åt mina vänners framgångar, har varit oerhört lättirriterad och helt enkelt inte snäll. Det är inte det att jag inte velat, men det har helt enkelt inte gått. Stressen inombords, känslan av att nästan misslyckas och pressen har varit för påtaglig. Jag avskyr att inte klara av att vara glad en hel dag, eller känna mig lätt och trevlig. Jag har inte klarat av att lägga mina egna känslor åt sidan för att bry mig om någon annan, vilket har känts helt förfärligt. Och alla dessa känslor bara på grund av en kandi. 

Under helgen började jag återigen må bättre. Den där lättheten och vardagsnöjdheten har sakta börjat komma tillbaka. Fortfarande känner jag av den där tyngden inombords och måste anstränga mig lite mer en vanligt. Det enda jag kan göra nu är att vara oerhört tacksam över att ha förstående och underbara vänner. Jag har svårt att förstå hur de har orkat hantera alla mina humörsvängningar de senaste veckorna. Eller att de ens har velat umgås med mig. Att jag inte klarat av att hantera allt som hänt de senaste veckorna har fått mig att inse något. Även jag har en gräns för hur mycket stress jag kan hantera och när det blir för mycket så försvinner jag. Jag tappar bort mig själv och nu vet jag inte hur länge det kommer ta förrän jag är tillbaka. Kanske bara ett par dagar, kanske flera veckor. Hur som helst, känns allt faktiskt lite bättre idag. Kanske det känns ännu bättre imorgon.

Frida S
14.03.2016 kl. 19:57

heimlängtan

På senaste tiden har jag haft mer heimlängtan än vad jag någonsin haft. Tror att det går mycket hand i hand med att det förväntas så mycket av mig nu. Både angående studier, relationer, men också presationskrav från mig själv. Allt kräver så mycket ansvar just nu, och jag saknar den där tiden när man inte behövde tänka så mycket. Därför har jag hemlängtan, för heim innebär ledigt och kravlöshet. Det betyder en mamma som alltid bryr sig, syskonhäng och djur som vill gosa. Så för att orka i två veckor till ser jag till att träffa människor jag tycker om, lyssnar löjligt mycket på Britney Spears och eftersträvar någon sorts pinterestdröm.

 

Frida S
22.02.2016 kl. 11:30

Jag är inte beredd

Idag insåg jag att om tre månader kommer jag ta ut min kandidatexamen och sedan har jag ingen aning om vad som ska hända. Under hela mitt liv har jag alltid haft ett mål, alltid något att jobba fram till. Först gymnasiet, sedan inträdesprov, och nu i 2,5 år har jag studerat mot att få klar kandin. Det jag däremot inte har tänkt på är vad jag ska göra nu. Visst vet jag ungefär vad jag kommer göra till hösten, men det är inte något som står skrivit i sten. Det är så otroligt många saker som kan fucka up sig innan jag når dit, och allt känns ändå så diffust. Majoriteten av mina vänner har ganska klart på sig vad kommer göra till hösten: utbyte, kandi, studier, gradun. Allt visserligen studierelaterat men de har en plan, de vet vad som kommer hända, var de ska befinna sig. 

Jag bestämde mig för en tid sedan att ta mellanår efter våren 2016, helt enkelt för att jag inte skulle orka fortsätta att studera. Det finns ingen motivation, ork eller inspiration. Det som jag inte tänkte på då var att det inte är så lätt att bara ta ett mellanår. Det är bekvämt att studera. Jag har känt mig så mitt upp i det, att jag ändå lite glömt bort hur nära den där framtiden faktiskt är. Klart att det ständigt har varit i mina tankar, men jag har ändå aldrig vant mig med tanken på att det  kan vara nu. Det är inte alls säkert att jag kommer återvända till  litteraturvetenskap, därför känns nästa år så avgörande. Det blir min första höst som jag inte kommer studera, inte ha ett konkret mål, inte träffa mina vänner varje dag och inte vara bekväm. Missta mig inte för att inte vara pepp över vad som komma skall (vad det än är), för det är jag verkligen! Det känns bara lite för skrämmande och nära just nu. Därför tåras nu mina ögon mer än vanligt. Därför måsta jag ringa och prata med min mamma precis varje dag, och därför kan jag nu inte riktigt hantera något på rätt sätt för tillfället. 

 

 

Frida S
17.02.2016 kl. 20:06

Jag känner det här

På cirka fyrtio minuter går mitt självförtroende i botten. Efter halva tiden orkar jag knappt ge respons, utan istället skriver jag ner vad jag tydligen gjort helt fel.
Du frågar om jag överreagerar och då kan jag inte längre hålla mig. Jag stannar upp och låter mig börja gråta. För en behöver inte alltid vara förstående, odramatisk, stark och oberörd. Du tröstar mig så gott det går medan jag står under mitt paraply på en trottoar 400 kilometer bort. Sakta tränger vätan in i mina skor och jag går hem med genomdränkta strumpor och svarta ränder längs kinderna.

Nu försöker jag att tänka att det inte är hela världen, och att jag inte borde vara så skör. Jag är inte min text, all kritik är bra kritik och det här hör till. Men vet ni vad, det är inte så lätt att tänka allt det där. För ord sårar ändå och jag tar allt personligt. Så idag är jag ledsen, arg och berörd. Och jag lyssnar på Justin Bieber på repeat, för det brukar kunna hjälpa.

(känslan efter ett kandisemi)

https://open.spotify.com/album/7fZH0aUAjY3ay25obOUf2a  

Frida S
27.01.2016 kl. 16:10

Vinterlistan

Hur var din höst?
Tyvärr har min höst präglats mest av stress. Stress över studier, framtiden, relationer och att tiden inte räcker till. Det har gjort att jag har svårt att minnas allt roligt. Men har hunnit med en del keikkor, fint kompishäng och skumpakvällar, som gjort allt lite bättre.

Vad förväntar du dig av vintern?
Snö och minusgrader så jag kan börja använder ordentligt med varma tröjor och sånt. Gnistrande solskensdagar och att jag ska klara av att ta det lugnt.

Din bästa vinterbild från Instagram!
Har inte så många vinterbilder, men den här är av Siri och Bruno förra februari. Vi var ute i skogen och på åkrar här hemma och solenskenet gjorde ont i ögonen och det var krispigt kallt. 

 

Vilka är dina favoritspel under jullovet?
Jag gillar bäst olika sorts brädspel och strategispel. Är egentligen inte så kräsen, bara jag får spela något.

Vad är den mest välplanerade julklappen du ger bort i år?
Kan jag tyvärr inte säga, för personen som ska få den läser min blogg :)

Hur ändrar din väskas innehåll under vintern?
Om jag inte har en mössa på huvudet så finns den i väskan. Tillsammans med flera olika läppbalsam, näsdukar och ibland även yllesockor.

Beskriv en typisk dag för dig under vintern 2015-16.
Jag stiger upp vid 8-tiden, äter frukost i lugn och ro. Promenerar sedan till arken för att skriva på min kandi. Antagligen har jag planerat in en lunchdate, och på eftermiddagen går jag antagligen på föreläsning eller fortsätter skriva. Sedan går jag hem vid 16-tiden, antingen möter jag upp någon och hittar på något kul, eller så hänger jag bara hemma och ser på Netflix och äter middag.

Går du i ide eller lever du upp under vintern?
Mina levnadsvanor varierar nog inte mycket från resten av året. Gillar ändå vintern, men lever nog inte speciellt mycket för det. Först sedan när det börjar bli ljusare.

Vad är god vintermat för dig?
Olika sorters grytor som värmer bra.

Vilka sånger går på repeat hos dig just nu?
Hångellåten - Litte Jinder, Mauro Scocco
Sedan också diverse låtar från min julplaylist.

Nämn tre bra vinteraktiviteter.
Packa en väska, klä på dig varma kläder och gå ut i skogen med fint sällskap och åtminstone en hund. Pausa med varm oboy och smörgåsar.

Träffas hemma hos någon med vänner och antingen dricka varma drycker eller skumpa. Bara sitta och trängas runt ett köksbord, på ett golv eller i säng och ha ultimat mys. 

Åka pulka.

Hur såg julen ut hos dig för två år sedan?
Under dagen tog jag det bara lugnt här hemma, hade jullunch med familjen. På eftermiddagen for åtminstone jag och mamma till julkyrkan, vilket vi far varje år. Sedan åt vi julmiddag hos Anna (syster) och Jani, vilket vi inte brukar. Efter all mat for hela familjen hem till mamma och pappa var vi hade julklappsutdelning. Kvällen avslutades traditionsenligt med att vi spelade ett nytt brädspel och drack glögg.

Vilken var årets bästa julfest?
Har egentligen bara varit på en julfest, som min kompis Malin och hennes kämpis Elin ordnade och den var helt jätterolig. Men måsta säga att den bästa festen så här i juletider var nog min födisfest som var 11.12, dagen före min födis. Så fint att ha alla vänner samlade, få världens finaste presenter och dansa i vardagsrummet.

Vad ska du ännu hinna göra innan det blir vår?
Det enda jag verkligen måst göra innan våren är att skriva klart min kandi, försöker annars inte ha så mycket krav. Vill klyschigt nog försöka ta vara på tiden, innan det är sommar igen. 

Frida S
20.12.2015 kl. 18:56

Som ett tonårshjärta

 

Jag försöker minnas när jag senast kände mig riktigt vaken. Har ett huvud som är kaos och känslor som inte går att definiera. Det är så mycket som gör att allt känns ganska så crap mesta dels av tiden nu, men ändå lyckas jag vara ganska nöjd. 

För jag är så glad över alla mina smarta vänner som jag kan diskutera med, gosa med och prata skit med. Eller tanken på att jag inte vet var jag kommer bo nästa år. Jag kan knappt förstå att jag ska och lyssna på Håkan H om cirka sex månader. Försöker komma på hur ett nyckelben kan vara så hett, eller hur vissa vackra pojkar får en att tappa andan. 

Frida S
27.11.2015 kl. 21:25

Frida.
Är kaos.
Studerar litteraturvetenskap i Åbo.
Försöker lära mig något.

 


 

absurd 
argusti 
bratr 
danamon
dunkskallet
dysleski
finalina 
hanna
pixie 
sälskap